Deprecated: Optional parameter $content declared before required parameter $code is implicitly treated as a required parameter in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php on line 327

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831
{"id":139,"date":"2018-06-21T01:11:02","date_gmt":"2018-06-20T23:11:02","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/?p=139"},"modified":"2019-08-12T12:01:15","modified_gmt":"2019-08-12T10:01:15","slug":"arne-historien-om-ett-liv-i-en-tid-som-passerade","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/2018\/06\/21\/arne-historien-om-ett-liv-i-en-tid-som-passerade\/","title":{"rendered":"Arne \u2013 Historien om ett liv i en tid som passerade"},"content":{"rendered":"\n<p class=\"has-medium-font-size\"><strong>Det h\u00e4r \u00e4r ett litet livsdokument om en m\u00e4nniska i v\u00e4rlden och v\u00e4rlden i en m\u00e4nniska, en historia st\u00e4lld i kontrast till allm\u00e4ngiltiga uppfattningar om det lilla samh\u00e4llet och dess inv\u00e5nare under n\u00e4stan ett sekel. Den r\u00f6r vid traditioner och f\u00f6r\u00e4ndring, mod och \u00e4ventyrslystnad och bevarar korn av en mans samlade erfarenheter fr\u00e5n ett \u00f6ver 90 \u00e5r l\u00e5ngt liv levt i en och samma by.<\/strong><\/p>\n\n\n\n<p class=\"has-text-color has-background has-very-light-gray-color has-very-dark-gray-background-color\"><strong>ST\u00c4MNINGSSKAPANDE MUSIK VID L\u00c4SNING AV DENNA TEXT:<\/strong><\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-embed-spotify wp-block-embed is-type-rich is-provider-spotify wp-embed-aspect-9-16 wp-has-aspect-ratio\"><div class=\"wp-block-embed__wrapper\">\n<iframe title=\"Spotify Embed: En apa som liknar dig\" style=\"border-radius: 12px\" width=\"100%\" height=\"152\" frameborder=\"0\" allowfullscreen allow=\"autoplay; clipboard-write; encrypted-media; fullscreen; picture-in-picture\" loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/open.spotify.com\/embed\/track\/5SuAUSnbMVCPsyiyO8p4LD?utm_source=oembed\"><\/iframe>\n<\/div><\/figure>\n\n\n\n<p>Mannen det handlar om \u00e4r Arne Nilsson och jag m\u00f6tte honom n\u00e4r jag fotograferade i Ekeby, Sk\u00e5ne en kv\u00e4ll i b\u00f6rjan av maj 2017. Stiftelsen Expression of Humankind skulle g\u00f6ra en bok och jag var en av m\u00e5nga fotografer som hade hoppat p\u00e5 det projektet f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka l\u00e4mna ett bidrag till en b\u00e4ttre v\u00e4rld. Mina bilder kom aldrig med i den slutgiltiga boken, men m\u00f6tet med Arne skulle komma att f\u00f6r\u00e4ndra n\u00e5got i mitt livsperspektiv precis som m\u00e5nga m\u00f6ten i all sin enkelhet g\u00f6r.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>I slut\u00e4nden visar det sig att livet trots allt alltid r\u00f6r sig till takten av sitt eget soundtrack. Som Arne s\u00e4ger: <\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Det \u00e4r det som \u00e4r livets melodi, vi \u00e4gde inte mycket och det var fattigt och h\u00e5rt, men \u00e4nd\u00e5 \u2013 fan vad kul vi hade. Fast refr\u00e4ngen, den kommer ingen av oss klara av.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>Det \u00e4r vinter 2017 och \u00f6ver Sk\u00e5ne faller kv\u00e4llsm\u00f6rkret medan det fortfarande \u00e4r eftermiddag. N\u00e4r jag ringer p\u00e5 d\u00f6rrklockan till Arne och Anna-Stina Nilssons gula tegelhus mitt i Ekeby \u00e4r det redan halvskumt ute. Det senaste halv\u00e5ret har vi setts d\u00e5 och d\u00e5, pratat om tillvaron, v\u00e4rlden och om livet. F\u00f6r varje h\u00e4ndelse som avhandlats har bilden baserad p\u00e5 antagandena om livet i ett litet samh\u00e4lle successivt glidit iv\u00e4g mot n\u00e5got helt annat \u00e4n den var fr\u00e5n b\u00f6rjan och blivit en ny version av sig sj\u00e4lv.<\/p>\n\n\n\n<h3 class=\"wp-block-heading\"><strong>Arbetarkultur<\/strong><\/h3>\n\n\n\n<p>Arne f\u00f6ddes i Ekeby, v\u00e4xte upp d\u00e4r och har sedan dess alltid levt i arbetarbyn precis som hans fru Anna-Stina. Byn vilar \u00e4n idag p\u00e5 den arbetarkultur som v\u00e4xte fram n\u00e4r Skrombergaverket best\u00e4mde dagarnas grundtakt under f\u00f6rsta delen av 1900-talet och en bit d\u00e4refter. Men generationsskiften, avfolkning, inflyttning, nedl\u00e4ggningar och nybygge speglar sig i orten som \u00f6ver tid f\u00f6r\u00e4ndrats med det givande och tagande som som finns mellan en plats och dess inv\u00e5nare.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>Arne arbetade som reparat\u00f6r p\u00e5 verket och gick till st\u00e4llena dit ingen annan ville eller v\u00e5gade g\u00e5 upp p\u00e5 h\u00f6ga h\u00f6jder och ner i djupa avgrunder under jord. Han var \u00f6verallt, s\u00e4ger han sj\u00e4lv. Jobbet var en m\u00f6jlighet att stilla \u00e4ventyrslystnaden som mullrat inom honom sedan barnsben och mitt i allt v\u00e4xte slitstarka band som h\u00e5ller \u00e4n idag fram mellan honom och kamraterna p\u00e5 verket.<\/p>\n\n\n\n<blockquote class=\"wp-block-quote is-layout-flow wp-block-quote-is-layout-flow\"><p>&#8221;Jag b\u00f6rjade jobba p\u00e5 Valleberga mejeri n\u00e4r jag var tolv \u00e5r. Det var h\u00e5rda pix, jag tj\u00e4nade tv\u00e5 och femtio i veckan. 1941 b\u00f6rjade jag inne p\u00e5 verket. D\u00e5 hade jag precis fyllt 14 \u00e5r men det var p\u00e5 riktigt \u2013 ett riktigt jobb.&#8221;<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n<p>Vi sitter vid Arnes och Anna-Stinas k\u00f6ksbord. Arne h\u00e4ller socker och gr\u00e4dde i koppen, r\u00f6r med en tunn tesked och p\u00e5 fatet finns ett litet berg av kakor och bullar.<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Vi var fem barn hemma, fast det var egentligen inte s\u00e5 mycket, det fanns de som hade barnkullar om b\u00e5de sju, nio och tolv barn, s\u00e4ger Arne. Jag b\u00f6rjade jobba p\u00e5 Valleberga mejeri n\u00e4r jag var tolv \u00e5r. Det var h\u00e5rda pix, jag tj\u00e4nade tv\u00e5 och femtio i veckan. 1941 b\u00f6rjade jag inne p\u00e5 verket. D\u00e5 hade jag precis fyllt 14 \u00e5r men det var p\u00e5 riktigt \u2013 ett riktigt jobb. Vi var tvungna till det, under andra v\u00e4rldskriget hade vi inte n\u00e5gonting, det var s\u00e5 fruktansv\u00e4rt fattigt att det \u00e4r sv\u00e5rt att t\u00e4nka sig. Och inget kaffe \u2013 det var seguria. Fy f\u00f6r fa:en. Jag tog hellre vatten.<\/p>\n\n\n\n<h3 class=\"wp-block-heading\"><strong>Underjordiska liv<\/strong><\/h3>\n\n\n\n<p>Arne tar en klunk ur koppen med Zoegaskaffe. N\u00e4r han kom till Skromberga i b\u00f6rjan av fyrtiotalet arbetade hans far i gruvan och i ber\u00e4ttelsen om honom anar jag de s\u00e4regna dragen av mod som Arne \u00e4rvde. N\u00e4r gruvgubbarna tagit hissen upp efter arbetsdagens slut, gick Arnes far runt och sk\u00f6t in i g\u00e5ngarna med l\u00e5nga patroner som detonerade i ett moln av r\u00f6k. Vid gruvort f\u00f6r gruvort f\u00f6rbereddes n\u00e4sta dags arbete innan han kunde g\u00e5 ovan jord till de andra.<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 N\u00e4r gubbarna kom upp ur gruvan var de farligt skitiga och bl\u00f6ta f\u00f6r det var s\u00e5 mycket lera och vatten nere i gruvan som de kr\u00f6p i hela dagarna, s\u00e4ger Arne. Utanf\u00f6r byggnaden d\u00e4r de bytte om fanns tv\u00e5 stora kar. N\u00e4r de sl\u00e4ngt av sig sina m\u00f6giga kl\u00e4der hoppade de i karen, tv\u00e4ttade sig rena och snackade skit. De satt d\u00e4r ute och badade i de d\u00e4r baljorna \u00e4ven mitt i vintern. Men det var inte m\u00e5nga av dem som ville ha det jobb som far gjorde \u00e4ven om han var n\u00f6jd med det. Fast till slut blev han sjuk av att g\u00e5 i r\u00f6ken. Han hade haft spanska sjukan under f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget och efter det hostade han f\u00f6r j\u00e4mnan.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag t\u00e4nker mig 160 m\u00e4n i enorma badkar med grumligt badvatten, deras gruffande, gnabb och prat. Den daglig badritualen m\u00e5ste varit betydelsefull f\u00f6r deras sammanh\u00e5llning i den extrema milj\u00f6n som innebar att de vistades i underjorden utan dagsljus s\u00e5 m\u00e5nga timmar varje dag.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>Gruvan var enorm och g\u00e5ngarna f\u00f6rgrenade sig l\u00e5ngt utanf\u00f6r bygr\u00e4nsen. \u2013 Vissa var bara h\u00e5l in i berggrunden som gubbarna fick krypa i. Det var l\u00e4tt att g\u00e5 vilse s\u00e4ger Arne men man kunde f\u00f6lja sina fotsp\u00e5r i leran tillbaka om man inte hittade. F\u00f6r att gruvarbetarna inte skulle kv\u00e4vas f\u00f6rde ventilationstrummor ner luft till dem.<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Du kan inte f\u00f6rest\u00e4lla dig, s\u00e4ger Arne och det glittrar i hans \u00f6gon vid minnena av det h\u00e5rda arbetet som trots sitt allvar var en adrenalinstinn utmaning f\u00f6r honom. <\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 En g\u00e5ng n\u00e4r f\u00f6rman och jag gick ner sa han pl\u00f6tsligt \u201dVad konstigt, jag blir alldeles yr i m\u00f6ssan\u201d. D\u00e5 hade vi gl\u00f6mt s\u00e4tta ig\u00e5ng luftintaget. Jag var ung d\u00e5 och snabb som fan, s\u00e5 jag sl\u00e4ngde mig upp och satte ig\u00e5ng den. N\u00e4r jag kom ner igen s\u00e5 satt f\u00f6rman p\u00e5 marken, d\u00e5 var d\u00e4r ingen luft. Arne forts\u00e4tter:&nbsp; <\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Fr\u00e5n gruvan till fabriken gick en l\u00e5ng linbana p\u00e5 h\u00f6ga murade pelare som vagnarna h\u00e4ngde och dinglade p\u00e5.&nbsp; Jag tyckte det var kul att kl\u00e4ttra upp och reparera d\u00e4r, att g\u00e5 h\u00f6gt det har jag alltid \u00e4lskat. Mitt i jobbet nere p\u00e5 marken kunde det h\u00e4nda n\u00e5got och Kie, min arbetskamrat, sa till mig \u201dI helvete Arne f\u00f6lj med upp.\u201d S\u00e5 kl\u00e4ttrade vi upp i pelarna, satte vagnarna i sp\u00e5ren igen n\u00e4r det bl\u00e5ste. Det h\u00e4nde att tr\u00e4st\u00e4mparna som h\u00f6ll upp taket nere i g\u00e5ngarna small och d\u00e5 rasade det. Far f\u00f6rs\u00f6kte r\u00e4dda en man som fastnat en g\u00e5ng men n\u00e4r han fick loss honom var det f\u00f6r sent s\u00e5 han klarade sig inte. Ett s\u00e5dant liv. Men det blev s\u00e4krare n\u00e4r de bytte till j\u00e4rn som h\u00f6ll upp ist\u00e4llet.<\/p>\n\n\n\n<h3 class=\"wp-block-heading\"><strong>Livsfarlig arbetsmilj\u00f6<\/strong><\/h3>\n\n\n\n<p>Kanske r\u00e4ddade Arnes v\u00e5ghalsighet paradoxalt nog honom sj\u00e4lv fr\u00e5n de st\u00f6rsta farorna. Inne i fabriken fanns avdelningar med skadliga milj\u00f6er som han undvek tack vare att han st\u00e4ndigt flyttade p\u00e5 sig.&nbsp; &nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 F\u00e4rgen som anv\u00e4ndes blandades med ett giftigt \u00e4mne f\u00f6r att det skulle h\u00e5lla i br\u00e4nningen, s\u00e4ger Arne.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 M\u00e5nga av dem som arbetade d\u00e4r fick cancer och dog f\u00f6r l\u00e4ngesedan. Det var f\u00f6rst\u00e5s d\u00f6dskallar p\u00e5 giftburkarna men vad skulle det g\u00f6ra? Det fanns inget att s\u00e4ga till om. Jag var d\u00e4r och monterade upp ventilation till dem men det var l\u00e5ngt senare de kom p\u00e5 att man beh\u00f6vde g\u00f6ra det och d\u00e5 hade m\u00e5nga av arbetarna redan st\u00e5tt d\u00e4r i n\u00e5gra \u00e5r. Johan och G\u00f6sta som jag k\u00e4nde, arbetade d\u00e4r. Tillika alltihop r\u00f6kte de. Ibland n\u00e4r de sprutat f\u00e4rdigt gick de ut, satte sig och t\u00e4nde tobaken. Jag sa till dem \u201dSluta med det i alla fall\u201d men det var som att snacka med stolen.<\/p>\n\n\n\n<h3 class=\"wp-block-heading\"><strong>V\u00e4rnplikt och nya intressen<\/strong><\/h3>\n\n\n\n<p>1947 skulle Arne g\u00f6ra lumpen p\u00e5 flygvapnet F10 i \u00c4ngelholm. Rekryten kom att avspegla sig p\u00e5 ganska ov\u00e4ntade vis resten av hans liv, den blev som en katalysator av h\u00e4ndelser och \u00e4r bland annat en av anledningarna till att Ekebyborna ov\u00e4ntat b\u00f6rjade \u00e4gna sig \u00e5t schack. Schackklubben \u00e4r fortfarande aktiv och bakom den st\u00e5r Arne som drog ig\u00e5ng allt p\u00e5 50-talet.<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Vi var \u00e5tta stycken som bodde p\u00e5 samma lucka p\u00e5 F10 och tv\u00e5 av de killarna var med i \u00c5storps schackklubb, b\u00f6rjar Arne. En kv\u00e4ll tog en av dem fram ett schackbr\u00e4de och la p\u00e5 bordet som stod mitt i v\u00e5rt rum. Jag st\u00e4llde mig bredvid och tittade p\u00e5 n\u00e4r de spelade:&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>&#8221;Varf\u00f6r st\u00e5r du h\u00e4r&#8221;, fr\u00e5gade de.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dJa vad fan tror du\u201d, svarade jag.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201d\u00c4h, du kan v\u00e4l inte spela\u201d, sa de.<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 D\u00e5 tog jag ett par av pj\u00e4serna och flyttade runt. Sen var jag accepterad. Jag slog dem m\u00e5nga g\u00e5nger fast det h\u00e4nde ju att jag \u00e5kte p\u00e5 stryk. N\u00e4r jag kom hem till Ekeby fr\u00e5n F10 b\u00f6rjade vi spela n\u00e4stan genast. Det var Haggvin p\u00e5 verket som sa \u201dKom hem till mig, jag har lite gamla schackpj\u00e4ser liggande\u201d. Uppe p\u00e5 fabriken k\u00e4nde alla alla s\u00e5 vi blev snabbt m\u00e5nga som spelade och en dag sa pl\u00f6tsligt Kurt: \u201dSka vi inte bilda en klubb?\u201d Vi blev ett g\u00e4ng som satt p\u00e5 Kochs caf\u00e9 och spelade och efter ett tag gick vi med i serien. Du ska t\u00e4nka att detta var en liten by d\u00e4r det bara fanns fotboll s\u00e5 med schacket var vi en liten kil som spr\u00e4ngde oss in i det. Vi hade massor med juniorer som kom och att vi lyckades f\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga att spela schack h\u00e4r var unikt. Visserligen var vi j\u00e4vligt fattiga men det var h\u00e4rliga tider.<\/p>\n\n\n\n<p>1965 st\u00e4ngde gruvan vid Skrombergaverken f\u00f6r gott och decennier av arbete utan dagsljus tog slut. Arne och arbetskamraten Agne var de sista som var nere i g\u00e5ngarna innan pumparna slogs av och gruvan vattenfylldes av sig sj\u00e4lv. Verksamheten inne p\u00e5 Skromberga verket fortsatte och var i bruk fram till 2008. Arne stannade d\u00e4r fram till pensionen.<\/p>\n\n\n\n<p>Du arbetade d\u00e4r i \u00f6ver femtio \u00e5r \u2013 dr\u00f6mde du aldrig om n\u00e5got annat?&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Jo, faktiskt var det n\u00e4ra att jag kom in p\u00e5 tullen i Helsingborg, s\u00e4ger Arne. Min bror f\u00f6ljde med mig dit, jag hade mina betyg med mig och de sa att det var bra. Senare fick jag ett meddelande om att de redan hade anst\u00e4llt. Sen skulle jag och Karl-Erik ut p\u00e5 sj\u00f6n ocks\u00e5 men det fick jag inte f\u00f6r min mor. Vi hade samlat pengar och f\u00e5tt en lista p\u00e5 vad vi skulle ha med oss men mor hade g\u00e5tt samman med Karl-Eriks mamma och stoppade oss. Jag kan se dem framf\u00f6r mig, s\u00e4ger han och till\u00e4gger: <\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Men det var under kriget och jag tror det var f\u00f6r att de var r\u00e4dda f\u00f6r ub\u00e5tarna som s\u00e4nkte fartyg i Atlanten. S\u00e5 det blev inget med det.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<h3 class=\"wp-block-heading\"><strong>F\u00f6re mig \u2013 f\u00f6re dig<\/strong><\/h3>\n\n\n\n<p>Arne och G\u00f6sta \u00e4r 91 och 95 \u00e5r gamla. F\u00f6rsta g\u00e5ngen de tr\u00e4ffades var de pojkar i tidiga ton\u00e5r som jobbade p\u00e5 Valleberga mejeri i b\u00f6rjan p\u00e5 40-talet. I deras gemensam historia finns n\u00e5got som op\u00e5verkat av tiden st\u00e4ndigt h\u00e5llit dem l\u00e4nkade till varandra trots att det mesta i samh\u00e4llet runt omkring dem f\u00f6rvandlats n\u00e4stan ofattbart mycket sen de var sm\u00e5.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>Det \u00e4r en regnmild dag i november och vi \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g till M\u00f6lledammarna strax utanf\u00f6r Ekeby. Arne gasar s\u00e5 att motorn vr\u00e5lar p\u00e5 l\u00e5ga v\u00e4xlar i den gr\u00f6na Nissan medan b\u00e5de han och G\u00f6sta pekar ut genom bilrutorna och ber\u00e4ttar om gods, m\u00e4nniskor och platser l\u00e4ngs v\u00e4gen. Det \u00e4r b\u00f6nder, grevinnor och knegare, k\u00e4rlekshistorier \u00f6ver klassgr\u00e4nser, l\u00f6pturer och om vem som stannade kvar och vilka som stack sin v\u00e4g ner i Europa och \u00f6ver Atlanten. Deras ber\u00e4ttelse f\u00e5r en linj\u00e4r tidsuppfattning att kr\u00f6ka sig till en cykel som g\u00e5r igen idag, oavsett om det handlar om emigration, l\u00f6pning eller oroliga v\u00e4rldsl\u00e4gen s\u00e5 rymmer det en fascinerande igenk\u00e4nning flera \u00e5r senare.<\/p>\n\n\n\n<p>\u00d6ver dammarna \u00e4r dimman t\u00e4t och en flock vild\u00e4nder simmar p\u00e5 ytan. Vi g\u00e5r ner till kanten p\u00e5 en hal stig som blivit lerig av sm\u00e4ltvatten, G\u00f6sta tar mig i \u00f6verarmen f\u00f6r att h\u00e5lla balansen.<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Vi har alltid arbetat p\u00e5 Skromberga verket Arne och jag, s\u00e4ger han. Han var i verkstan och jag k\u00f6rde truck. Men det var inte f\u00f6rr\u00e4n jag kom tillbaka fr\u00e5n milit\u00e4rtj\u00e4nsten som jag b\u00f6rjade l\u00f6ptr\u00e4na. D\u00e5 var jag tjugotv\u00e5 \u00e5r \u00e5r gammal.<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Vi \u00e4r t\u00e4vlingsm\u00e4nniskor i sinnet och har tr\u00e4nat hela tiden f\u00f6r att bli b\u00e4ttre och b\u00e4ttre, s\u00e4ger Arne och kisar med \u00f6gonen. P\u00e5 den tiden var d\u00e4r urlastning inne p\u00e5 fabriksomr\u00e5det som det gick j\u00e4rnv\u00e4gssp\u00e5r fr\u00e5n. Efter jobbet h\u00e4ngde vi upp v\u00e5ra arbetskl\u00e4der d\u00e4r gubbarna satt och drack kaffe &#8211; det luktade v\u00e4rre \u00e4n stryk om overallerna efter en hel dag. Sen sprang vi l\u00e4ngs sp\u00e5ren.<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Ja genom Ekebyskogen, sedan ut h\u00e4r vid vattnet, runt det och hem igen, s\u00e4ger G\u00f6sta. Det \u00e4r en mil.<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Det r\u00e4cker inte G\u00f6sta, det \u00e4r l\u00e4ngre, replikerar Arne till G\u00f6sta som t\u00e4nker om:&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Hmm jag har i och f\u00f6r sig aldrig m\u00e4tt den, du kan ha r\u00e4tt, s\u00e4ger han och forts\u00e4tter. Fast jag springer inte l\u00e4ngre, jag bara cyklar nu f\u00f6rtiden. Benen klarar inte mer. Min bror och jag sprang tv\u00e5 och en halv mil varje l\u00f6rdag n\u00e4r vi var unga, \u00e4ven mitt i vintern. D\u00e5 var det vintrar ocks\u00e5 med massor av sn\u00f6 men vi sprang i k\u00e4ngor s\u00e5 det gick bra, jag har alltid varit b\u00e4st i terr\u00e4ng.<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 95 \u00e5r, s\u00e4ger Arne med en nick, petar till sk\u00e4rmen p\u00e5 kepsen och tittar p\u00e5 mig. Du t\u00e4nker \u201dJag bara cyklar\u201d Det \u00e4r helt fantastiskt. Hur vi b\u00e4r oss \u00e5t? Ah, du vet det \u00e4r livets melodi som vi inte vi avsl\u00f6jar. N\u00e4 allvarligt talat det \u00e4r f\u00f6r att vi har h\u00e5llit ig\u00e5ng alltid och aldrig lagt av. Vi st\u00e4llde upp i alla lopp, du skulle sett, d\u00e5 var man snabb. Jag springer fortfarande en mil om dagen fast nu f\u00f6r tiden, \u00e4sch man bara joggar.<\/p>\n\n\n\n<p>Han rycker p\u00e5 axlarna, verkar inte tycka det \u00e4r n\u00e5gonting att han fortfarande har styrkan att ta sig en daglig tur p\u00e5 milen.<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Men du vet jag cyklade innan ocks\u00e5, s\u00e4ger Arne. Jag och Anna-Stina tog cykeln p\u00e5 semestern och att cykla 10 mil p\u00e5 tr\u00e4ning var ingenting.<\/p>\n\n\n\n<h3 class=\"wp-block-heading\"><strong>Kriget<\/strong><\/h3>\n\n\n\n<p>Under andra v\u00e4rldskriget h\u00e4nde det att Arne cyklade l\u00e4ngs landsv\u00e4gen in till Helsingborg:<\/p>\n\n\n\n<p>&nbsp;\u2013 Vi s\u00e5g soldaterna komma med bussar som skulle vidare till Norge, s\u00e4ger han. De hade gardiner framf\u00f6r f\u00f6nstren men det h\u00e4nde att n\u00e5gon soldat f\u00f6rsiktigt drog med fingret l\u00e4ngs kanten p\u00e5 tygstyckena s\u00e5 h\u00e4r, s\u00e4ger Arne och f\u00f6r med fingret genom luften som om han gl\u00e4ntar p\u00e5 en osynlig gardin. Jag s\u00e5g deras \u00f6gon med mina egna. Det var\u2026 ja\u2026 Sedan cyklade jag hem igen.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>Krigstiden genomsyrade den sk\u00e5nska landsbygden trots att Sverige stod utanf\u00f6r och det har p\u00e5verkat Arne starkt \u2013 m\u00e4rkena fr\u00e5n den tiden flyter ofta upp till ytan under v\u00e5ra samtal. Nu bekymrar han sig \u00f6ver h\u00e4ndelseutvecklingen i USA och Nordkorea, r\u00e4dd att v\u00e4rlden ska kantra igen:<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 De brukar s\u00e4ga hundra \u00e5r, sedan b\u00f6rjas det, s\u00e4ger han och spanar mot vild\u00e4nderna. Det \u00e4r s\u00e5 likt 1939 nu att det inte \u00e4r klokt. I och med att de har vapen och stridsflygplan som kan j\u00e4vlas, de d\u00e4r sm\u00e5 snabba j\u00e4klarna i luften, det \u00e4r hemskt. Kim Jong Un g\u00e5r p\u00e5 i Nordkorea nu och tror att han kan n\u00e5 Amerika. Och d\u00e4r sitter han den andra galningen Trump. . .&nbsp; Jag vet inte om jag v\u00e5gar tro att m\u00e4nniskan har l\u00e4rt sig n\u00e5got sedan f\u00f6rra g\u00e5ngen.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>B\u00e5de Arne och G\u00f6sta ber\u00e4ttar att livet inte stannade av trots att tillvaron var h\u00e5rd och stod p\u00e5 sina spetsar under trettio- och fyrtiotalet. M\u00e4nniskor tog sig genom dagarna mitt i det h\u00e5llna andetaget som kriget innebar.&nbsp; N\u00e4r vi sitter i bilen p\u00e5 v\u00e4g tillbaka fr\u00e5gar jag vad det \u00e4r som st\u00e4ndigt drivit dem sj\u00e4lva vidare.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Jag tror att vi h\u00f6ll ig\u00e5ng f\u00f6r att man hela tiden hade hoppet om att allt skulle bli b\u00e4ttre, \u00e5ret efter skulle det bli b\u00e4ttre. Det fanns inget annat att t\u00e4nka vare sig det handlade om l\u00f6pning eller resten av livet, svarar G\u00f6sta med eftertanke.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<h3 class=\"wp-block-heading\"><strong>En salting<\/strong><\/h3>\n\n\n\n<p>\u2013 De f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra inbrott h\u00e4r ibland. Det \u00e4r som om de tror att vi f\u00f6rvarar vapen d\u00e4r inne men det kan vi s\u00e5 klart inte g\u00f6ra.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>Arne st\u00e5r med en fyrkantig plastl\u00e5da full av m\u00e4ssingsf\u00e4rgade tomhylsor i h\u00e4nderna. Han, jag och Arnes skyttekompanjon Kenneth \u00e4r p\u00e5 pistolklubben som ligger i en bj\u00f6rkdunge utanf\u00f6r byn. Fr\u00e5n v\u00e4gen ser man varken skjutbanan eller klubbstugan.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>Det \u00e4r noga med s\u00e4kerheten h\u00e4r, s\u00e4ger Kenneth och l\u00e5ser upp l\u00e5sen till klubbstugans ytterd\u00f6rr.<\/p>\n\n\n\n<p>Vi g\u00e5r in i hallen. K\u00f6ket till h\u00f6ger \u00e4r fullt av l\u00e4skbackar sen senaste t\u00e4vlingen och Kenneth fixar snabbt kaffe med en skv\u00e4tt standardmj\u00f6lk som vi dricker ur pappmuggar. V\u00e4ggarna i klubbstugan \u00e4r tapetserade med resultatlistor och bilder av medlemmar genom \u00e5rtiondena. Trots sitt hemliga l\u00e4ge \u00e4r det m\u00e5nga som varit och \u00e4r engagerade h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Skjutklubben startade vi 1977, s\u00e4ger Arne. Jag har varit h\u00e4r mycket, ibland tre, fyra g\u00e5nger i veckan och tr\u00e4nat. Du och jag har tr\u00e4nat mycket ihop Kenneth, visst har vi?&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Ja det har vi, nickar Kenneth bekr\u00e4ftande.<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Jag tyckte om att skjuta redan i rekryten p\u00e5 F10, s\u00e4ger Arne. Vi l\u00e5g i en grop p\u00e5 marken och siktade och sk\u00f6t med riktiga skott. Efter hand plockade de bort folk som blev tr\u00f6tta och inte orkade mer men jag blev kvar. Jag var en riktig salting, jag reagerade inte n\u00e4r det sm\u00e4llde ovanf\u00f6r huvudet, det var v\u00e4l det de m\u00e4rkte.<\/p>\n\n\n\n<p>L\u00e4ngtan efter att kl\u00e4ttra h\u00f6gt, det riskabla arbetet i underjorden, schacket, l\u00f6pningen, skyttet, genom allt Arne f\u00f6retagit sig g\u00e5r en knallr\u00f6d tr\u00e5d av sp\u00e4nning och fokuserad koncentration. Nu spiller han ut lite kaffe p\u00e5 vaxduken, torkar med gr\u00f6na servetter, fyller p\u00e5 mer och forts\u00e4tter:&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Du ska f\u00e5 se min pistol, s\u00e4ger han. Den \u00e4r bra. Det \u00e4r v\u00e4rre med 9 millimeters. Hur stark man \u00e4n \u00e4r med en s\u00e5dan flyger armen upp, det g\u00e5r inte att h\u00e5lla emot.<\/p>\n\n\n\n<p>Vi g\u00e5r ut till skjutbanan. Fr\u00e5n ett f\u00f6rr\u00e5d plockar Arne fram tavlor och g\u00e5r ut f\u00f6r att s\u00e4tta upp dem p\u00e5 l\u00e4ngst bort p\u00e5 banan. Jag f\u00f6ljer med. Det k\u00e4nns m\u00e4rkligt utsatt att g\u00e5 d\u00e4r hur s\u00e4kert allt \u00e4n \u00e4r.<\/p>\n\n\n\n<p>Vi f\u00f6rser oss med h\u00f6rselk\u00e5por och Arne och Kenneth plockar fram sina pistoler och laddar dem. Jag ser noga till att ber\u00e4tta var jag st\u00e4ller mig n\u00e5gonstans med kameran.<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Ja d\u00e5 skjuter vi, s\u00e4ger Kenneth.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>De h\u00f6jer armarna och trycker av igen, laddar om och skjuter. De t\u00f6mda hylsorna faller ner till marken.<\/p>\n\n\n\n<p>Arne har alltid sett till att ordna \u00e4ventyret d\u00e4r han befinner sig. Han gjorde verklighet av sina dr\u00f6mmar, tillsynes obegr\u00e4nsad av omst\u00e4ndigheter som han \u00e5terger. N\u00e4r han st\u00e5r mitt p\u00e5 skjutbanan och spanar mot himlen t\u00e4nker jag att det kanske \u00e4r v\u00e5ra antagande om saker och ting som \u00e5terspeglar sig som sj\u00e4lvuppfyllande profetior p\u00e5 gott och ont. Arne ville bokstavligen g\u00e5 h\u00f6gt, och det s\u00e5g han till att g\u00f6ra ocks\u00e5.<\/p>\n\n\n\n<h3 class=\"wp-block-heading\"><strong>\u00c4nnu h\u00f6gre planer<\/strong><\/h3>\n\n\n\n<p>\u2013 Flyga ville jag g\u00f6ra l\u00e5ngt innan jag hamnade p\u00e5 F10, ber\u00e4ttar Arne ett par m\u00e5nader senare, en dag n\u00e4r det \u00e4r sn\u00f6 ute och han har f\u00e5tt skotta framsidan p\u00e5 huset. Han g\u00e5r runt i skjorta och underst\u00e4llsbyxor och plockar fram tjocka p\u00e4rmar med l\u00e4romaterial om flygning medan han pratar. Men du vet, vi var ju s\u00e5 kopi\u00f6st fattiga och hade ingenting. Vi snackade om det kompisarna och jag, jag minns att vi hade b\u00f6rjat skolan s\u00e5 vi m\u00e5ste varit en sju \u00e5r i alla fall. &nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>Stolparna p\u00e5 verket som Arne kl\u00e4ttrade i tog stopp alldeles f\u00f6r l\u00e5ngt ifr\u00e5n himlen. I det milit\u00e4ra var han flygandet p\u00e5 sp\u00e5ren men det kom av sig n\u00e4r han och Anna-Stina fick barn tidigt. P\u00e5 den tiden delade de hus med Arnes f\u00f6r\u00e4ldrar eftersom det var brist p\u00e5 b\u00e5de pengar och bost\u00e4der och n\u00e5got annat att v\u00e4lja p\u00e5 inte fanns. Huset de bor i nu byggdes inte f\u00f6rr\u00e4n flera \u00e5r senare p\u00e5 femtiotalet. D\u00e5 gick verket in och sk\u00e4nkte tv\u00e5tusen av de femtiotusen kronorna det kostade. F\u00f6ruts\u00e4ttningen om man skrev under var att man fortsatte arbeta p\u00e5 fabriken i ytterligare tio \u00e5r. Trots m\u00e5nga \u00e5r av tr\u00e5ngboddhet fanns en trygghet i de gamla levnadsf\u00f6rh\u00e5llandena och en del v\u00e5gade inte ta steget och skaffa sitt eget hus. \u2013 Man var r\u00e4dd f\u00f6r att inte klara av de stora summorna och kraven valde de att bo kvar n\u00e4ra varandra \u00e4ven n\u00e4r tiderna f\u00f6r\u00e4ndrades, ber\u00e4ttar Anna-Stina. Men Anna-Stina och Arne ville och de fick det hus som de bott i sen dess.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Femtiotusen kronor, sedan dess har det f\u00f6r\u00e4ndrats kopi\u00f6st mycket. Idag kostar ju husen miljoner. Man undrar om det kan stiga h\u00f6gre, om det finns n\u00e5got tak tak, s\u00e4ger Arne och tittar p\u00e5 sin fru innan han fundersamt forts\u00e4tter: <\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Men fan vet, om jag lyssnat p\u00e5 officeren som ville ha mig kvar i flygvapnet d\u00e5 hade allt blivit annorlunda f\u00f6r oss. D\u00e5 hade du f\u00e5tt f\u00f6lja med till F10 Anna-Stina. Hade vi inte f\u00e5tt det f\u00f6rsta barnet d\u00e5 vette tusan hur det hade g\u00e5tt f\u00f6r du var salt du ocks\u00e5.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>Jag sitter p\u00e5 en pinnstol vid matsalsbordet i vardagsrummet och i en f\u00e5t\u00f6lj bredvid sitter Anna-Stina. Arne har g\u00e5tt upp p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen f\u00f6r att rota fram en flygkarta \u00f6ver omr\u00e5det. F\u00f6r till slut s\u00e5 hamnade han s\u00e5 klart p\u00e5 flyget, p\u00e5 sitt eget s\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 H\u00e4r \u00e4r en. Arne har kommit ner igen och ber\u00e4ttar detaljerat med eftertryck. <\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Allt \u00e4r noga utmarkerat, ser du? Startar du fr\u00e5n Ljungbyhed f\u00e5r du inte k\u00f6ra hur du vill. Du kan inte bara flyga \u00f6ver Ekeby till exempel. N\u00e4r vi k\u00f6rde hem tog vi alltid en tur \u00f6ver K\u00f6penhamn och d\u00e5 var man tvungen att s\u00e4ga till dem s\u00e5 att de visste att man var i luftrummet \u00e4ven om man inte skulle landa.<\/p>\n\n\n\n<p>I slutet av 90-talet, n\u00e4r Arne pensionerats fr\u00e5n Skromberga verket, kom han av en h\u00e4ndelse till Ljungbyheds flygf\u00e4lt tillsammans med kamraten Lennart fr\u00e5n pistolskyttef\u00f6reningen. Han studerade ing\u00e5ende lektionsmaterialet om flygning och l\u00e4rde sig det men tog aldrig sj\u00e4lv flygcertifikat. Ist\u00e4llet blev han v\u00e4n med piloten Teddy och tillsammans har de flugit m\u00e5nga g\u00e5nger.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Det \u00e4r h\u00e4rligt att flyga, herre jissus. Har man bara koll p\u00e5 reglage och instrument s\u00e5 g\u00e5r det bra och Teddy \u00e4r suver\u00e4n. Vi har flugit fr\u00e5n Ljungbyhed till Rugen f\u00f6r att handla flera g\u00e5nger. Jaja, det \u00e4r ingenting, s\u00e4ger Arne och garvar n\u00e4r jag tittar l\u00e4tt fr\u00e5gande p\u00e5 honom. Nackdelen \u00e4r att det \u00e4r nio mil mellan flygplatsen och det fina st\u00e4llet d\u00e4r aff\u00e4ren ligger. Det var jag Teddy och Lennart. Man kan f\u00e5 plats fyra personer, ja fem men d\u00e5 bli det tr\u00e5ngt. Hur som helst vi landade precis utanf\u00f6r det stora flygf\u00e4ltet. Sen hyrde vi en bil, \u00e5kte och handlade och fl\u00f6g hem igen till Ekeby med alltihop.<\/p>\n\n\n\n<p>Vi har pratat l\u00e4nge nu, ett samtal som sp\u00e4nner \u00f6ver l\u00e5ng tid. Det s\u00e4tter hela tiden saker i perspektiv till varandra. Det stora mot det lilla, kontrasterna mellan d\u00e5 och nu, krig och fred, m\u00f6rkt och ljust, fattigt och \u00f6verfl\u00f6d. Och s\u00e5 m\u00e4nniskan Arne som tagit sig an v\u00e4rlden p\u00e5 sitt eget s\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n<p>Har du aldrig varit r\u00e4dd f\u00f6r n\u00e5gonting, Arne fr\u00e5n Ekeby?<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Tja far var ju salt ocks\u00e5, det ligger v\u00e4l i familjen, s\u00e4ger Arne. Men nej, jag har aldrig varit r\u00e4dd.<\/p>\n\n\n\n<h4 class=\"wp-block-heading\"><strong>Epilog:&nbsp;<\/strong><\/h4>\n\n\n\n<p>Det \u00e4r en m\u00e5nad sen v\u00e5rt senaste m\u00f6te. Det har varit kallt l\u00e4nge i \u00e5r och jag har raggsockor p\u00e5 f\u00f6tterna \u2013 det g\u00f6r l\u00f6parskorna tr\u00e5nga men jag \u00e4r \u00e5tminstone varm om t\u00e5rna. Fem hundra meter framf\u00f6r mig p\u00e5 v\u00e4gen ligger M\u00f6lledammarna. D\u00e4r som G\u00f6sta och Arne kutat i decennier efter arbetsdagarna p\u00e5 verket.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dVi kom genom skogen i en j\u00e4vla fart\u201d h\u00f6r jag i huvudet medan frusna pipj\u00e4vlar kvittrar fr\u00e5n \u00e4nnu kala grenar.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>L\u00e4ngre fram dyker en r\u00f6d toppluva upp. En suddig prick som blir tydligare och tydligare och till slut ser jag att det \u00e4r Arne. S\u00e5 d\u00e5 m\u00f6ts vi h\u00e4r till slut i alla fall, jag i mina skor och han i sina. Det \u00e4r b\u00e5de lite komiskt och sj\u00e4lvklart. Han flinar med hela huvudet, har tagit \u00e5tta kilometer och har minst tre kvar hem till Anna-Stina och byn.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Det var ju j\u00e4kern, s\u00e4ger han. Att man skulle tr\u00e4ffa dig h\u00e4r, det m\u00e5ste jag ber\u00e4tta f\u00f6r Anna-Stina n\u00e4r jag kommer hem. Men du vet, man bara lubbar nu. F\u00f6rr, ja du skulle sett hur det var f\u00f6rr.<\/p>\n\n\n\n<p style=\"text-align:right\"><strong>Text och foto:<\/strong> Sarah Perfekt<\/p>\n\n\n\n<p style=\"text-align:right\"><em>Artikeln \u00e4r publicerad i Kulturimperiet nr 1 2018<\/em>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Det h\u00e4r \u00e4r ett litet livsdokument om en m\u00e4nniska i v\u00e4rlden och v\u00e4rlden i en m\u00e4nniska, en historia st\u00e4lld i kontrast till allm\u00e4ngiltiga uppfattningar om det lilla samh\u00e4llet och dess inv\u00e5nare under n\u00e4stan ett sekel. Den r\u00f6r vid traditioner och f\u00f6r\u00e4ndring, mod och \u00e4ventyrslystnad och bevarar korn av en mans samlade erfarenheter fr\u00e5n ett \u00f6ver <a href=\"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/2018\/06\/21\/arne-historien-om-ett-liv-i-en-tid-som-passerade\/\" class=\"read-more button-fancy -red\"><span class=\"btn-arrow\"><\/span><span class=\"twp-read-more text\">L\u00e4s mer<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":150,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_oct_exclude_from_cache":false,"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[22,23],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/139"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=139"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/139\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":422,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/139\/revisions\/422"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/150"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=139"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=139"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=139"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}