Pl\u00f6tsligt var den h\u00e4r, till synes f\u00f6r att stanna, \u00e5rets julklapp 2008 och det uppenbart konstruerade modebegrepp som myntats av n\u00e5gon PR-byr\u00e5 i det f\u00f6rdolda till konsumismens fromma: upplevelsen. Alla ville f\u00e5 den och alla ville ge den; presentkortet blev v\u00e5r tids Aladdin-kartong. Upplevelsen som g\u00e5va \u00e4r idag det mest standardiserade, slentrianm\u00e4ssiga, opersonliga och fantasil\u00f6sa som st\u00e5r att uppbringa \u2013 den kan aldrig bli fel och d\u00e4rmed aldrig heller r\u00e4tt. Upplevelser passar alla och givaren beh\u00f6ver inte ta h\u00e4nsyn till mottagarens preferenser mer \u00e4n p\u00e5 ett allm\u00e4nt plan, vilket g\u00f6r det hela ganska meningsl\u00f6st. Upplevelsen beh\u00f6ver inte kunna matchas till adressatens estetiska smak, vilket skulle kr\u00e4va ett n\u00e4rmare v\u00e4nskapsf\u00f6rh\u00e5llande och ett visst riskmoment, den kan ocks\u00e5, om den levereras i form av ett presentkort, \u00e5teranv\u00e4ndas som present till n\u00e4sta jubilar i kedjan, om recipienten inte k\u00e4nner f\u00f6r att uppleva upplevelsen ifr\u00e5ga eller har en knaper ekonomi, och den kan alltid bli n\u00e5got att skryta med att man har gjort (n\u00e5got som kanske till och med funnits p\u00e5 ens stressframkallande to-do-list) oavsett om man fann det stimulerande eller inte, rent personligen. Och ett presentkort k\u00e4nns ju sn\u00e4ppet mer originellt \u00e4n rena pengar som sk\u00e4nk.<\/p>\n\n\n\n
Men folk \u00f6nskar ju sig upplevelser, det finns en efterfr\u00e5gan p\u00e5 det \u2013 skulle det vara n\u00e5got fel p\u00e5 det? Problemet \u00e4r att det r\u00f6r sig om tillf\u00e4lliga upplevelser och att m\u00e4nniskor idag bara s\u00f6ker kickar f\u00f6r att de tyv\u00e4rr verkar ha ganska tr\u00e5kigt och slitigt i \u00f6vrigt, hemma eller p\u00e5 arbetet. Man l\u00e5ter den lilla guldkanten p\u00e5 vardagen tillf\u00e4lligt och bristf\u00e4lligt d\u00f6va det skriande behovet f\u00f6r en kort stund. F\u00f6r sanningen \u00e4r att vi har s\u00e5lt v\u00e5r tid billigt och proportionerna mellan mer eller mindre halvhj\u00e4rtat arbete och meningsfull fritid \u00e4r sjukligt sneda i en v\u00e4rld vars tillg\u00e5ngar l\u00e4tt borde kunna f\u00e5 fler att leva gott, inte f\u00e4rre. Upplevelserna \u00e4r en quick-fix f\u00f6r att d\u00f6lja bristen p\u00e5 stimulans och frihet i ekorrhjulet som blivit bror-duktig-samh\u00e4llets heliga kyrka.<\/p>\n\n\n\n
Som genom ett trollslag har alla pl\u00f6tsligt dr\u00f6mt om att hoppa fallsk\u00e4rm, g\u00e5 p\u00e5 whiskyprovning, k\u00f6ra Ferrari eller simma med delfiner (det har s\u00e4kert inget med sociologi, media och reklamkampanjer att g\u00f6ra) och kanske hoppas en och annan till och med, i hemlighet, att fallsk\u00e4rmen aldrig ska vecklas ut och att den r\u00f6da bilen tar en till himlen ist\u00e4llet f\u00f6r tillbaka till diskb\u00e4nksrealismen. Vissa upplevelser ger ett omedelbart adrenalinp\u00e5slag. De flesta verkar inte tycka att det \u00e4r obehagligt, utan f\u00f6redrar det framf\u00f6r mer stillsam vederkvickelse. Men n\u00e4r en upplevelse \u00e4r \u00f6ver startar jakten efter n\u00e4sta. P\u00e5 det s\u00e4ttet skapas f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r den s\u00e5 kallade upplevelseindustrin, som enligt den allm\u00e4nna entrepren\u00f6rsmodellen av idag handlar om att konsumenten aldrig ska f\u00e5 \u00e4ga (och framf\u00f6r allt inte beh\u00e5lla), bara l\u00e5na f\u00f6r en stund eller vara en tillf\u00e4llig g\u00e4st, oavsett om det handlar om streamingtj\u00e4nster, datorprogramsprenumerationer, tillg\u00e5ng till E-b\u00f6cker eller att klappa ett djur. Genom att skapa l\u00f6pande och f\u00f6rnybara tj\u00e4nster och varor genom prenumeration, abonnemang, licensavtal eller avbetalning, har mellanh\u00e4nderna skapat nya led i kedjan, utan att tillf\u00f6ra n\u00e5got av v\u00e4rde. Kickleverant\u00f6rerna \u00e4r ett exempel p\u00e5 opportunister som lever p\u00e5 m\u00e4nniskors desperata behov av att gl\u00f6mma den h\u00e5rda vardag som de sj\u00e4lva och samh\u00e4llet har skapat.<\/p>\n\n\n\n
Tycker jag d\u00e5 inte om att vara med om upplevelser som rekreation? Jo, men det beh\u00f6ver inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis vara nya upplevelser hela tiden. Och jag skaffar dem g\u00e4rna p\u00e5 egen hand, helt privat. Jag \u00e4lskar saker, det vill s\u00e4ga ting, att f\u00e5 saker och att ha saker. De f\u00e5r g\u00e4rna vara begagnade, \u00e4rvda, v\u00e5dligt skrymmande, l\u00f6jligt sm\u00e5 eller fruktansv\u00e4rt slitna. I mitt hem st\u00e5r bokhyllor i varje rum fyllda med b\u00f6cker. N\u00e5gra v\u00e4ntar fortfarande p\u00e5 att bli l\u00e4sta, men de flest har jag redan l\u00e4st och de b\u00e4sta l\u00e4ser jag om ungef\u00e4r en g\u00e5ng per \u00e5r; varje g\u00e5ng hittar jag nya detaljer, nya referenser och de blir d\u00e4rmed nya upplevelser. Och ibland beh\u00f6ver jag bara se dem f\u00f6r att p\u00e5minnas om deras inneh\u00e5ll. Materiella saker ger upplevelser hela tiden, inte bara under n\u00e5gra timmar; de ing\u00e5r i en milj\u00f6 som \u00e4r en konstant upplevelse. Jag shoppar s\u00e4llan och g\u00e5r p\u00e5 stan f\u00f6r att k\u00f6pa saker kanske ett par g\u00e5nger per \u00e5r, eftersom det \u00e4r en upplevelse som mest \u00e4r pl\u00e5gsam i det likriktade utbud som ser identiskt ut i alla st\u00e4der, men ibland hittar jag en sak som jag gillar, precis en s\u00e5dan som jag har letat efter eller t\u00e4nkt ut att jag vill ha. Jag \u00e4lskar alltid att komma hem till mitt hem och l\u00e4mnar det endast motvilligt \u2013 jag l\u00e4ngtar aldrig bort, vilket jag s\u00e4kert hade gjort om jag inte hade haft mina personliga \u00e4godelar.<\/p>\n\n\n\n
Som liten i brytningen mellan \u00e5ttio- och nittiotalet fick man ibland en gurka med konstfullt instuckna gel\u00e9hallon p\u00e5 tandpetare som present p\u00e5 barnkalasen. \u00c4ven om det kan l\u00e5ta som en tokrolig grej var den var aldrig ett skojigt monster; den var f\u00f6rg\u00e4nglig, gjord f\u00f6r att f\u00f6rt\u00e4ras eller ruttna och, i vilket fall som helst, f\u00f6rsvinna \u2013 en upplevelse helt enkelt. En po\u00e4ng med att f\u00e5 n\u00e5got \u00e4r att erh\u00e5lla n\u00e5got som blir en kontinuerlig upplevelse ist\u00e4llet f\u00f6r en tempor\u00e4r, n\u00e5got som man kan spara, bruka, beundra och f\u00f6rknippa med tillf\u00e4llet eller med avs\u00e4ndaren \u2013 det finns ju s\u00e5 mycket som f\u00f6rflyktigas och passerar \u00e4nd\u00e5, utan att man beh\u00f6ver l\u00e4gga sten p\u00e5 b\u00f6rdan. Jag har aldrig blivit en s\u00e5dan som njuter av en l\u00e4tt ryggs\u00e4ck, som gjord f\u00f6r att f\u00f6rflytta sig med, men som vuxen har jag i alla fall f\u00f6rlikat mig med godsaker som presenter och blivit mer liberal; jag blir g\u00e4rna bjuden p\u00e5 middag och njuter av det.<\/p>\n\n\n\n
”Att begreppet kulturupplevelse blivit s\u00e5 etablerat p\u00e5 sistone \u00e4r bara ett tecken p\u00e5 att man of\u00f6rtrutet forts\u00e4tter att f\u00f6rs\u00f6ka ge kulturen en annan funktion och ett annat syfte \u00e4n vad den har haft och vad den borde ha; s\u00e5 fort den blir en vara upph\u00f6r den att vara kultur och blir just en simpel vara ist\u00e4llet, som ett tuggummi som tuggas, blir en bubbla och sedan spottas ut tills man \u00e4r sugen p\u00e5 ett nytt tuggummi.”<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n
Nu har upplevelserna blivit kulturpolitisk retorik. Kultursektorn ska erbjuda medborgare och kunder upplevelser \u2013 upplevelser som kan k\u00f6pas och s\u00e4ljas, om och om igen s\u00e5 att fler stackars bulvaner kan m\u00e4tta sina magar. Men nej, jag som kulturarbetare jobbar inte med upplevelser som en annan haschf\u00f6rs\u00e4ljare, jag jobbar att med produkter och kommunikation. Som den h\u00e4r tidningen, till exempel. Evenemangskulturen som ger p\u00e5taglig effekt direkt och f\u00f6r stunden kan naturligtvis vara s\u00e5dana d\u00e4r upplevelser som de glossiga presentkorten f\u00f6rgyller v\u00e5r futtiga tillvaro med och ska inte f\u00f6rv\u00e4xlas med eller ers\u00e4tta den huvudsakliga konstn\u00e4rliga kulturen \u2013 konst, litteratur, scenkonst och musik som inte i f\u00f6rsta hand \u00e4r en stunds underh\u00e5llning och f\u00f6rstr\u00f6else, utan ist\u00e4llet ett utbyte av id\u00e9er, uttryck och tankar som blir ett abstrakt och immateriellt ting att ta med sig hem efter det att str\u00e5lkastarna slocknat och museet har st\u00e4ngt. Kulturella s\u00e5 kallade upplevelser, d\u00e4remot, k\u00e4nnetecknas av att de \u00e4r tidsbegr\u00e4nsade, avslutade, och att de inte lever vidare efter det att rid\u00e5n har g\u00e5tt ner, och det \u00e4r bara ett fattigdomsbevis f\u00f6r v\u00e5rt samh\u00e4lle. <\/p>\n\n\n\n
Att begreppet kulturupplevelse blivit s\u00e5 etablerat p\u00e5 sistone \u00e4r bara ett tecken p\u00e5 att man of\u00f6rtrutet forts\u00e4tter att f\u00f6rs\u00f6ka ge kulturen en annan funktion och ett annat syfte \u00e4n vad den har haft och vad den borde ha; s\u00e5 fort den blir en vara upph\u00f6r den att vara kultur och blir just en simpel vara ist\u00e4llet, som ett tuggummi som tuggas, blir en bubbla och sedan spottas ut tills man \u00e4r sugen p\u00e5 ett nytt tuggummi.<\/p>\n\n\n\n
God jul. K\u00f6p en sak. Beh\u00e5ll den. Anv\u00e4nd den. K\u00e4nn p\u00e5 den. Betrakta den. V\u00e4nd p\u00e5 den. Betrakta den en g\u00e5ng till. Upplev den. Igen och igen.<\/p>\n\n\n\n
Text:<\/strong> Hedvig Jalhed<\/p>\n\n\n\n
Artikeln \u00e4r publicerad i Kulturimperiet nr 6 2013<\/em>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Pl\u00f6tsligt var den h\u00e4r, till synes f\u00f6r att stanna, \u00e5rets julklapp 2008 och det uppenbart konstruerade modebegrepp som myntats av n\u00e5gon PR-byr\u00e5 i det f\u00f6rdolda till konsumismens fromma: upplevelsen. Alla ville f\u00e5 den och alla ville ge den; presentkortet blev v\u00e5r tids Aladdin-kartong. Upplevelsen som g\u00e5va \u00e4r idag det mest standardiserade, slentrianm\u00e4ssiga, opersonliga och fantasil\u00f6sa <\/span>L\u00e4s mer<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":296,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_oct_exclude_from_cache":false,"footnotes":""},"categories":[41],"tags":[42,43],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/295"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=295"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/295\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":393,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/295\/revisions\/393"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/296"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=295"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=295"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=295"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}