Mitt namn\n\u00e4r Hildir, dotter till Ask och Embla och jag bor i Midg\u00e5rd. Det \u00e4r en kall\nv\u00e4rld och det \u00e4r m\u00e4nnens v\u00e4rld. H\u00f6gst upp sitter den en\u00f6gde Oden i Asg\u00e5rd och\nstyr med Gram, sitt sv\u00e4rd, och med Gunger, sitt spjut. Dessutom har han hj\u00e4lp\nav sin store krigare Tor, som massakrerar sina fiender med Mj\u00f6lner, sin\nhammare. Det som mest upptog deras tankar var Ragnar\u00f6k, den stora slutstriden\nmed j\u00e4ttarna som skulle komma inom en n\u00e4ra framtid.<\/p>\n\n\n\n
Det hade\nfunnits ett hopp om att Odens son, den gode Balder, som \u00e4lskade b\u00e5de djur och m\u00e4nniskor\nmer skulle styra v\u00e5r v\u00e4rld, men goda gudar och m\u00e4nniskor d\u00f6r unga i v\u00e5r v\u00e4rld<\/p>\n\n\n\n
Barn,\nkvinnor och tr\u00e4lar \u00e4r helt utl\u00e4mnade till deras nycker och har ingen makt \u00f6ver\nsitt eget \u00f6de. Det \u00e4r m\u00e4nnens och krigets v\u00e4rld som helt dominerar det liv vi\nlever.<\/p>\n\n\n\n
Min man\nHjalter var egentligen en hygglig karl. Som kvinna kunde man inte annat \u00e4n\ngl\u00e4djas \u00f6ver hans \u00f6gon, leende och vackra kropp. Hans famntag fick mig att\nk\u00e4nna som en riktig kvinna. Vi gifte oss unga och odlade v\u00e5r jord och drev v\u00e5r\nboskap i vall. Sk\u00f6rden var god och vi fick b\u00e5de s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 kom\nh\u00f6vdingen och predikade om vikingat\u00e5g till frankernas land, till Vinland och\ntill G\u00e5rdarike och hela v\u00e4gen \u00e4nda ner till S\u00e4rkland. D\u00e4r skulle det finnas\nrikedomar i \u00f6verfl\u00f6d och m\u00e5nga rika kloster att plundra. Alla skulle komma hem\nrika med mycket guld och m\u00e5nga slavar. De som kunde segla och sl\u00e5ss kunde\ngaranteras lyx och mynt i \u00f6verfl\u00f6d. De \u00e4r klart att m\u00e4nnen lyssnade och b\u00f6rjade\ndr\u00f6mma om er\u00f6vringar l\u00e5ngt ifr\u00e5n sin gamla torva och sitt inrutade liv.<\/p>\n\n\n\n
H\u00f6vdingen\nbj\u00f6d p\u00e5 helstekt nyslaktad gris och mycket mj\u00f6d och m\u00e4nnen b\u00f6rjade att\n\u00f6vertrumfa varandra om vilka \u00e4ventyr och rikedomar som v\u00e4ntade dem. <\/p>\n\n\n\n
Det kom\ndock upp en fr\u00e5ga som oroade dem, kunde de inte sj\u00e4lva falla offer p\u00e5 resan?\nKunde inte fienden bli \u00f6verm\u00e4ktig och dr\u00e4pa dem? H\u00f6vdingen nekade inte till att\ns\u00e5 kunde ske, men risken var ytterligt liten. Om det skulle ske s\u00e5 hade de alla\nd\u00f6tt i strid och skulle v\u00e4lkomnas i Odens Valhall och d\u00e4r skulle de \u00e4ta och\ndricka och ha yppiga g\u00e4stabud varje kv\u00e4ll. Den stora grisen, S\u00e4rimmer, skulle\nslaktas varje kv\u00e4ll och \u00e4tas upp f\u00f6r att \u00e5teruppst\u00e5 varje morgon och p\u00e5 nytt\nkunna m\u00e4tta de stora k\u00e4mparna. Med denna f\u00f6rs\u00e4kran lovade de alla att n\u00e4sta \u00e5r\ndra ut p\u00e5 h\u00e4rnadst\u00e5g f\u00f6r att uppleva sitt livs stora \u00e4ventyr.<\/p>\n\n\n\n
Det blev\nnaturligtvis till stor os\u00e4mja p\u00e5 v\u00e5r g\u00e5rd. Jag skrek att mannens uppgift var\natt odla jorden, v\u00e5rda djuren och se till att hustru och barn kunde \u00e4ta sig\nm\u00e4tta. Att ge sig ut var oansvarigt och l\u00e4mnade hustru och barn v\u00e4rnl\u00f6sa och\nutsatta f\u00f6r andra m\u00e4nniskors ondska. Min man skrek tillbaks att han inte kunde\ng\u00e5 hemma och d\u00f6 sotd\u00f6den n\u00e4r alla andra m\u00e4n fick uppleva den stora v\u00e4rlden och\ner\u00f6vra ofantliga rikedomar. Det blev ett upptr\u00e4de, v\u00e5ld och blodspillan, men\njag kunde inte hindra honom.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 kom\ndagen f\u00f6r avf\u00e4rd. Jag f\u00f6ljde inte min man till b\u00e5ten. Han fick resa utan min\nv\u00e4lsignelse. \u00c5ret gick och n\u00e4sta h\u00f6st n\u00e4rmade sig n\u00e4r vi fick h\u00f6ra att n\u00e5gra\nb\u00e5tar \u00e5terv\u00e4nt. Vi v\u00e4ntade och v\u00e4ntade p\u00e5 min mans b\u00e5t, men den d\u00f6k inte upp\nf\u00f6rr\u00e4n det b\u00f6rjat att sn\u00f6a och den var i uselt skick. De hade blivit \u00f6verfallna\nvid en flod i G\u00e5rdarike och de flesta hade d\u00f6dats och d\u00e4ribland Hjalter, min\nman. Han f\u00f6ll i \u00f6sterled och blev \u00f6rnars f\u00f6da. Jag och de andra \u00e4nkorna slet\nv\u00e5rt h\u00e5r klagade inf\u00f6r gudarna om det \u00f6de som drabbats oss.<\/p>\n\n\n\n
Grannar\noch sl\u00e4ktingar f\u00f6rs\u00f6kts att tr\u00f6sta oss med att v\u00e5ra m\u00e4n var i Valhall och levde\nett gott liv. Jag har dock aldrig trott p\u00e5 detta. Det var bara en historia som\nh\u00f6vdingarna hittat p\u00e5 f\u00f6r att lura rotfasta b\u00f6nder med sig p\u00e5 sina h\u00e4rjningar\nsom f\u00f6r \u00f6vrigt mest gynnade h\u00f6vdingarna sj\u00e4lva.<\/p>\n\n\n\n
Det var\ninte bara vi som var \u00e4nkor som drabbades. Vissa m\u00e4n som kom hem hade f\u00f6rlorat\nen arm eller ett ben eller var s\u00f6nderslagna s\u00e5 att de varken kunde arbeta eller\np\u00e5 n\u00e5got annat s\u00e4tt bidra. Andra m\u00e4n vaknade av sitt eget skrik mitt i natten\noch dr\u00f6mde om blod, sm\u00e4rta och styckade kroppar. De blev p\u00e5 sikt ocks\u00e5\nof\u00f6rm\u00f6gna att arbeta. De \u00e5t svamp eller drack mj\u00f6d f\u00f6r att f\u00f6r n\u00e5gra timmar\nkomma undan de demoner som jagade dem. Det blev som vanligt vi kvinnor som fick\ndra hela lasset och betala med v\u00e5ra avmagrade och utarbetade kroppar.<\/p>\n\n\n\n
”Varje g\u00e5ng jag h\u00f6r historier om hj\u00e4ltar och hj\u00e4lted\u00e5d vill jag kasta upp och h\u00f6gt skrika om de l\u00f6gner som h\u00f6vdingarna f\u00f6rs\u00f6ker att f\u00e5 oss att tro p\u00e5.”<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n
Varje g\u00e5ng\njag h\u00f6r historier om hj\u00e4ltar och hj\u00e4lted\u00e5d vill jag kasta upp och h\u00f6gt skrika\nom de l\u00f6gner som h\u00f6vdingarna f\u00f6rs\u00f6ker att f\u00e5 oss att tro p\u00e5. Det \u00e4r bara att hoppas\natt den sanning som vi kvinnor insett f\u00f6r l\u00e4nge sedan ocks\u00e5 skall inses av\nm\u00e4nnen. Om s\u00e5 inte sker kommer framtida generationer av \u00e4nkor och fadersl\u00f6sa\natt somna hungriga p\u00e5 kv\u00e4llen och f\u00f6rbanna de h\u00e4nsynsl\u00f6sa h\u00f6vdingar som utan\nskrupler drivit m\u00e4nnen i d\u00f6den.<\/p>\n\n\n\n
Vad kan jag g\u00f6ra d\u00e5? F\u00f6rs\u00f6ka att l\u00e4ra mina s\u00f6ner och d\u00f6ttrar den grundl\u00e4ggande sanningen, n\u00e4mligen att er\u00f6vra jorden inte \u00e4r att dr\u00e4nka den i blod, utan att pl\u00f6ja, s\u00e5 och sk\u00f6rda. Det \u00e4r s\u00e5 jorden er\u00f6vras, genom att ge mat till de hungrande och foder till djuren. S\u00e5 l\u00e4nge v\u00e5ldet dominerar m\u00e4nnens v\u00e4rld kommer kvinnor, barn och tr\u00e4lar att leva i v\u00e5ldets skugga, deras kroppar att vara v\u00e4rnl\u00f6sa och deras t\u00e5rar ymnigare \u00e4n h\u00f6stregnen.<\/p>\n\n\n\n
Text:<\/strong> Anders Kjellstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n
Sagan \u00e4r publicerad i Kulturimperiet nr 1 2020.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Mitt namn \u00e4r Hildir, dotter till Ask och Embla och jag bor i Midg\u00e5rd. Det \u00e4r en kall v\u00e4rld och det \u00e4r m\u00e4nnens v\u00e4rld. H\u00f6gst upp sitter den en\u00f6gde Oden i Asg\u00e5rd och styr med Gram, sitt sv\u00e4rd, och med Gunger, sitt spjut. Dessutom har han hj\u00e4lp av sin store krigare Tor, som massakrerar sina <\/span>L\u00e4s mer<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":637,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_oct_exclude_from_cache":false,"footnotes":""},"categories":[77],"tags":[79,78],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/636"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=636"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/636\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":675,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/636\/revisions\/675"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/637"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=636"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=636"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=636"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}