Deprecated: Optional parameter $content declared before required parameter $code is implicitly treated as a required parameter in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php on line 327

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831
{"id":908,"date":"2023-11-16T14:26:36","date_gmt":"2023-11-16T13:26:36","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/?p=908"},"modified":"2023-11-18T10:44:39","modified_gmt":"2023-11-18T09:44:39","slug":"litteraturens-apostel","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/2023\/11\/16\/litteraturens-apostel\/","title":{"rendered":"Litteraturens apostel"},"content":{"rendered":"\n<p class=\"has-very-light-gray-color has-very-dark-gray-background-color has-text-color has-background\"><strong>ST\u00c4MNINGSSKAPANDE MUSIK VID L\u00c4SNING AV DENNA TEXT:<\/strong><\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-embed is-type-rich is-provider-spotify wp-block-embed-spotify wp-embed-aspect-21-9 wp-has-aspect-ratio\"><div class=\"wp-block-embed__wrapper\">\n<iframe title=\"Spotify Embed: The Invisible Man\" style=\"border-radius: 12px\" width=\"100%\" height=\"152\" frameborder=\"0\" allowfullscreen allow=\"autoplay; clipboard-write; encrypted-media; fullscreen; picture-in-picture\" loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/open.spotify.com\/embed\/track\/5wIXe2MJcX4SKEPRWc83O3?si=144ba7bd7ff748be&#038;utm_source=oembed\"><\/iframe>\n<\/div><\/figure>\n\n\n\n<div style=\"height:20px\" aria-hidden=\"true\" class=\"wp-block-spacer\"><\/div>\n\n\n\n<p>Mitt namn \u00e4r Marcel. Jag sitter g\u00f6md under ett bord. Tack vare min l\u00e4ngd g\u00e5r det bra. Jag sitter h\u00e4r och h\u00f6r sorlet, minglet, sm\u00e5 bitar av f\u00f6redragen, samtidigt som jag knyter handen kring morakniven under min brungula yllekavaj. Jag g\u00f6mmer mig h\u00e4r, undan detta helvete som kokar omkring mig.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag tog en tur \u00f6ver golvet tidigare; strosade omkring bland de \u00f6ppna vinterjackorna som \u00e5ngade av m\u00e4nniskosvett och f\u00f6rs\u00f6kte se vad dessa stackars m\u00e4ssbes\u00f6kare f\u00f6retog sig. F\u00f6rs\u00f6kte se ut ett offer \u00e5t mig. Jag ins\u00e5g snart att jag skulle beh\u00f6va g\u00f6ra en grundlig rundvandring f\u00f6r att avg\u00f6ra vem som var mest sk\u00e4ndlig, vem som var mest f\u00f6rtj\u00e4nt av att huggas ner.<\/p>\n\n\n\n<p>Men jag ska inte \u00f6verdriva el\u00e4ndet. Nej, f\u00f6r h\u00e4r finns vettiga m\u00e4nniskor. P\u00e4r Lagerkvist-samfundets monter bes\u00f6kte jag, bara som ett exempel, och vi kom att spr\u00e5ka om situationen i v\u00e5r s\u00e5 kallade \u201dkulturnation\u201d. Fanns det \u00f6verhuvudtaget f\u00f6rfattare kvar v\u00e4rda namnet ville jag veta.<\/p>\n\n\n\n<p>De ville d\u00e5 veta vad en riktig f\u00f6rfattare var.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag sa att en riktig f\u00f6rfattare skriver om livets sv\u00e5ra \u00e4mnen med integritet och tungsinne. Ja, dessa tv\u00e5 egenskaper h\u00e4ngde samman, integritet och tungsinne, och framf\u00f6rallt var litteraturens uppdrag att ber\u00e4tta om det v\u00e4sentliga i livet.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dDet handlar s\u00e5 mycket om att synas idag\u201d, sa en kvinna fr\u00e5n samfundet. Hon bar ett blodr\u00f6tt l\u00e4ppstift och betonade ordet \u201dsynas\u201d p\u00e5 ett s\u00e4tt som tedde sig m\u00e4rkligt i mina sm\u00e5 \u00f6ron. Vad\u00e5 \u201dsynas\u201d? Alla syns v\u00e4l?<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dAtt synas p\u00e5 sociala medier\u201d, f\u00f6rtydligade hon.<\/p>\n\n\n\n<p>Sen log hon ett in\u00e5tv\u00e4nt leende och sa: \u201dMen om de h\u00e4r lokalf\u00f6rfattarna s\u00e4ljer n\u00e5gra b\u00f6cker vet jag inte. Eller om n\u00e5gon bryr sig om att l\u00e4sa b\u00f6ckerna &#8230;\u201d<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dIngen i den h\u00e4r stan kan leva p\u00e5 sitt skrivande\u201d, var det n\u00e5gon intill mig som sa. \u201dP\u00e4r Lagerkvist, giganten sj\u00e4lv, var en f\u00f6rlustaff\u00e4r f\u00f6r sitt f\u00f6rlag. Det var f\u00f6rst efter sitt nobelpris som han b\u00f6rjade g\u00e5 med vinst.\u201d<\/p>\n\n\n\n<p>Jag ville g\u00e4rna veta vad man kunde l\u00e4ra sig av detta faktum.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dMan kanske f\u00e5r r\u00e4kna med f\u00f6rlust om man ska uttrycka n\u00e5got sant och evigt\u201d, sa den gamla kvinnan med det blodr\u00f6da l\u00e4ppstiftet.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dMen det finns v\u00e4l inga s\u00e5dana m\u00e4nniskor kvar?\u201d, sa jag.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dNej\u201d, sa kvinnan och spanade med sina sm\u00e5 \u00f6gon omkring sig.<\/p>\n\n\n\n<p>Vad hon s\u00f6kte med sin blick vet jag inte. Men det var n\u00e5gonting gripande \u00f6ver situationen. H\u00e4r stod hon, en gammal kvinna med blodr\u00f6tt l\u00e4ppstift, och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rvalta den store diktarens arv, medan det \u00f6verallt omkring oss flockades l\u00e5tsasf\u00f6rfattare som f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6ra sig sj\u00e4lva och sina tarvliga romaner g\u00e4llande.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dKulturnatt &#8230;\u201d, sa jag med dyster r\u00f6st.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dNej\u201d, sa kvinnan. \u201dInte kulturnatta. Det h\u00e4r \u00e4r kommunens \u00e5rliga bokm\u00e4ssa.\u201d<\/p>\n\n\n\n<p>Jag sk\u00e4mdes lite, s\u00e5 som varje dv\u00e4rghj\u00e4rna m\u00e5ste sk\u00e4mmas som tar fel i en fr\u00e5ga trots att hon har r\u00e4tt i stort. F\u00f6r jag menade inte \u201dkulturnatta\u201d, som hon trodde jag menade, utan kulturnatt, en natt f\u00f6r kulturen.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dBokm\u00e4ssa &#8230;\u201d, upprepade jag tankfullt-pliktskyldigt.<\/p>\n\n\n\n<p>Sen s\u00e5g jag p\u00e5 det stora portr\u00e4ttet av P\u00e4r Lagerkvist, denne d\u00f6dens och evighetens diktare, och strax fylldes jag av stark v\u00e4mjelse.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag vandrade omkring p\u00e5 m\u00e4ssgolvet bland de hundratals f\u00f6rfattare som st\u00e4llde ut, och s\u00e5g bara b\u00f6cker med fr\u00e5nst\u00f6tande omslag, usla mjukband p\u00e5 dekorerade bord. Jag s\u00e5g godissk\u00e5lar som f\u00f6rfattarna hade st\u00e4llt fram f\u00f6r att locka till sig k\u00f6pare. Jag s\u00e5g reklamskyltar stora som fanor. Jag s\u00e5g att m\u00e5nga f\u00f6rfattare skyltade med sina namn, sina \u201dnicknames\u201d &#8230; Vid \u00e5synen av allt detta fylldes jag av \u00e4nnu mera avsmak.<\/p>\n\n\n\n<p>Ni \u00e4r inga riktiga f\u00f6rfattare, t\u00e4nkte jag.<\/p>\n\n\n\n<p>Vad har ni att ber\u00e4tta? Vad \u00e4n ni har att ber\u00e4tta s\u00e5 ber\u00e4ttar ni det inte. Det vet jag. F\u00f6r jag kan h\u00f6ra er tala.<\/p>\n\n\n\n<p>Det ska jag ber\u00e4tta om snart: min speciella f\u00f6rm\u00e5ga.<\/p>\n\n\n\n<p>Nu gick jag omkring p\u00e5 m\u00e4ssgolvet och iakttog dessa lokalf\u00f6rfattare, l\u00e5tsasf\u00f6rfattarna, som alls inte var n\u00e5gra f\u00f6rfattare, utan n\u00e5got annat som jag saknar ord f\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag fick till slut nog av mitt s\u00f6kande.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dJag vill m\u00f6ta en f\u00f6rfattare!\u201d skrek jag.<\/p>\n\n\n\n<p>M\u00e4nniskor s\u00e5g p\u00e5 mig d\u00e4r jag stod med mitt f\u00f6rvuxna huvud, prytt av borstiga r\u00f6da polisonger, kl\u00e4dd i en brungul yllekavaj fr\u00e5n yttre Hebriderna.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dVisa mig en f\u00f6rfattare!\u201d<\/p>\n\n\n\n<p>M\u00e4nniskorna b\u00f6rjade v\u00e4nda sig bort en efter en.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dDe \u00e4r ju \u00f6verallt!\u201d var det n\u00e5gon som t\u00e4nkte.<\/p>\n\n\n\n<p>Sen sprang jag min v\u00e4g och g\u00f6mde mig under ett bord som jag tillf\u00e4lligtvis fann.<\/p>\n\n\n\n<p>N\u00e5gon av er ska d\u00f6, t\u00e4nkte jag.<\/p>\n\n\n\n<p>Men strax \u00e5ngrade jag mig. Nej, inte skulle jag d\u00f6da. Men jag skulle skada! Jag skulle v\u00e4lja ut en av dessa l\u00e5tsasf\u00f6rfattare och l\u00e4mna ett budskap, f\u00f6r att se om det efter n\u00e5gra \u00e5r skulle resultera i riktig litteratur, n\u00e5got verkligt, n\u00e5got om d\u00f6den.<\/p>\n\n\n\n<p>Vilken oerh\u00f6rd id\u00e9!<\/p>\n\n\n\n<p>Men det g\u00e4ller nu att v\u00e4lja ut ett offer \u00e5t mig. Jag f\u00e5r bara v\u00e4lja en.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag kryper sakta fram under bordet och reser mig upp i full oansenlig l\u00e4ngd. Kvinnan som st\u00e5r vid bordet ler mot mig utan att f\u00f6rst\u00e5 att jag nyss legat g\u00f6md n\u00e4ra hennes f\u00f6tter. Hon har travat upp sina titlar p\u00e5 bordet p\u00e5 ett konstf\u00e4rdigt s\u00e4tt. Ofrivilligt faller min blick p\u00e5 omslagen, som \u00e4r fula, ja, riktigt usla; en f\u00f6rhatlig samling amat\u00f6rm\u00e4ssighet och konstlad glans.<\/p>\n\n\n\n<p>Sen faller min blick p\u00e5 hennes ansikte. Hon ler stort och falskt i en hemsk blandning. Ett stort leende sprudlande av l\u00e4ppstift; hon har en enorm byst och stora \u00f6rh\u00e4ngen i en f\u00e4rg som p\u00e5minner om solljus.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dOch vad skriver du om?\u201d muttrar jag, som om jag vore vilken m\u00e4ssbes\u00f6kare som helst.<\/p>\n\n\n\n<p>Genast b\u00f6rjar hon pladdra om b\u00f6ckerna p\u00e5 bordet. Jag kan h\u00f6ra att hon g\u00f6r allt hon kan f\u00f6r att v\u00e4cka mitt intresse, att hon vill smickra mig; jag h\u00f6r tydligt att hon inte skriver b\u00f6cker f\u00f6r att komma n\u00e4rmare sanningen, jag h\u00f6r p\u00e5 hennes s\u00e4tt att presentera sig att sanning inte \u00e4r hennes ledstj\u00e4rna. Hon vill vara f\u00f6rfattare, leva sin dr\u00f6m, leva p\u00e5 sina ord, leva p\u00e5 sina uts\u00f6ndringar, leva p\u00e5 att ljuga och underh\u00e5lla den stackars vilsna m\u00e4nniskohopen. Hon vill ge s\u00f6mn \u00e5t p\u00f6beln. Som om det vore s\u00f6mn m\u00e4nniskorna beh\u00f6vde; som om m\u00e4nniskorna beh\u00f6vde utsl\u00e4ckta sinnen n\u00e4r de redan \u00e4r s\u00f6nderunderh\u00e5llna och f\u00f6rflackade i sina fattiga sj\u00e4lar.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag h\u00f6r alltsammans p\u00e5 hennes tal. Jag ser det n\u00e4r hon sj\u00e4lvs\u00e4kert griper en av sina b\u00f6cker och \u00f6ppnar den f\u00f6r mig s\u00e5 att jag ska kunna se typografin och k\u00e4nna p\u00e5 papperskvaliteten. Hon ber\u00e4ttar att hon g\u00f6r allting sj\u00e4lv; skriver, s\u00e4tter, s\u00e4ljer, distribuerar.<\/p>\n\n\n\n<p>Hon sp\u00e4nner upp sitt vita leende, som om jag skulle ha gett min v\u00e4lsignelse \u00e5t hennes kulturg\u00e4rning.<\/p>\n\n\n\n<p>Tv\u00e4rtom! Jag hatar denna plats d\u00e4r vem som helst tror sig v\u00e4rdig att gripa pennan, d\u00e4r vem som helst tror sig vara v\u00e4rdig att ber\u00e4tta om livet f\u00f6r menigheten. Jag hatar det djupt och genomg\u00e5ende! Vad \u00e4r det f\u00f6r vanf\u00f6rest\u00e4llning som s\u00e4ger att vem som helst som skriver kan kalla sig sj\u00e4lv f\u00f6rfattare, bara f\u00f6r att teknikutvecklingen har gjort det enklare \u00e4n n\u00e5gonsin att sprida sina ord? Begriper de inte att allt de sprider \u00e4r sitt meningsl\u00f6sa pladder? Begriper de inte att de drar konsten i smutsen?<\/p>\n\n\n\n<p>T\u00e4nk om de fick syn p\u00e5 sin egen intighet. Att de \u00e4r bedragna av sina egna dr\u00f6mmar. Bedragna! Och d\u00e4rf\u00f6r inte v\u00e4rdiga att yppa ens ett ord i offentligheten. F\u00f6r den som inte har sk\u00e5dat igenom sig sj\u00e4lv \u00e4r inte v\u00e4rdig det offentliga ljuset. Ni borde tiga i skam!<\/p>\n\n\n\n<p>Eftersom kvinnan som st\u00e5r bakom bordet verkar vara en simpel funktionsm\u00e4nniska som lurat sig sj\u00e4lv att tro att hon \u00e4r f\u00f6rfattare, byter jag snabbt \u00e4mne.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dS\u00e4g mig, vad \u00e4r det d\u00e4r som alla talar om? \u2019Sociala medier\u2019?\u201d<\/p>\n\n\n\n<p>Kvinnan ber\u00e4ttar f\u00f6r mig att sociala medier \u00e4r plattformar online d\u00e4r man kan l\u00e4gga upp bilder och text och komma i kontakt med m\u00e4nniskor fr\u00e5n landets alla h\u00f6rn. En fantastisk uppfinning som inte fanns f\u00f6r tio \u00e5r sedan, men som nu har gjort att var och en kan n\u00e5 ut med sin ber\u00e4ttelse.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dLeder det till att fler l\u00e4ser b\u00f6cker?\u201d fr\u00e5gar jag.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dI vissa fall\u201d, s\u00e4ger hon, och l\u00e4gger med en sj\u00e4lvs\u00e4ker, n\u00e4rmast nonchalant ton till: \u201dMen man klarar sig inte som f\u00f6rfattare idag utan att synas.\u201d<\/p>\n\n\n\n<p>Hon hade h\u00f6rt fientligheten i min r\u00f6st &#8230;<\/p>\n\n\n\n<p>\u201d\u00c4r det inte s\u00e5 att m\u00e4nniskor l\u00e4ser mindre av viktiga b\u00f6cker?\u201d fr\u00e5gar jag. \u201d\u00c4r det inte s\u00e5 att m\u00e4nniskorna blir grundare?\u201d<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dVad menar du?\u201d fr\u00e5gar hon, utan sitt leende.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag l\u00e4mnar henne med ett surt ansikte, utan att besvara hennes infantila fr\u00e5ga. Jag viskar f\u00f6r mig sj\u00e4lv med l\u00e5gande hetta: \u201dKanske \u00e4r det hon jag ska dr\u00e4pa ikv\u00e4ll! Hon \u00e4r sannerligen v\u00e4rdig att t\u00e4ljas till!\u201d<\/p>\n\n\n\n<p>Strax kommer jag till n\u00e4sta bord d\u00e4r en ung man st\u00e5r med h\u00e4ngande huvud och tr\u00f6tta \u00f6gon.<\/p>\n\n\n\n<p>N\u00e4r han ser mig k\u00e4nner han genast igen mig.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dHittade du en f\u00f6rfattare?\u201d fr\u00e5gar han.<\/p>\n\n\n\n<p>Han ler, och inom sig t\u00e4nker han att h\u00e4r inte finns n\u00e5gra f\u00f6rfattare.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dNej, h\u00e4r finns inga f\u00f6rfattare\u201d, s\u00e4ger jag, f\u00f6r att bekr\u00e4fta hans tanke.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dBara varum\u00e4rken\u201d, s\u00e4ger mannen. \u201dAlla riktiga f\u00f6rfattare finns antingen p\u00e5 de stora f\u00f6rlagen, eller s\u00e5 sitter de hemma p\u00e5 sin kammare och skriver.\u201d<\/p>\n\n\n\n<p>Jag iakttar honom en stund. Enligt en fattig namnskylt som biblioteket har l\u00e5tit skriva ut heter han Jakob Norman.<\/p>\n\n\n\n<p>Han verkar vara \u00e5 ena sidan \u00e4kta, \u00e5 andra sidan falsk. Som om han vore tvingad hit och inte riktigt kan acceptera det. Han vill synas, det kan jag se, men han lyckas inte, och ist\u00e4llet t\u00e4nker han att konsten inte existerar h\u00e4r. Han vill inte beh\u00f6va st\u00e5 h\u00e4r som ett f\u00e5n. Han har v\u00e4sentliga tankar och vill uttrycka dem alla. Men ingen lyssnar. Ingenting har han s\u00e5lt idag.<\/p>\n\n\n\n<p>Han ber till Gud ocks\u00e5. Det h\u00f6r jag. Han ber till Gud om ett ingripande. Att han m\u00e5 bli uppt\u00e4ckt, och l\u00e4st; inte behandlas som hissmusik.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag bl\u00e4ddrar i bokhyllan som st\u00e5r inuti hans medvetande. Jag letar efter den d\u00e4r boken som jag tror han har l\u00e4st. Pilgrim\u2019s Progress. Och pl\u00f6tsligt ser jag den. Han har l\u00e4st den som barn. Han vet allts\u00e5 vad F\u00e5f\u00e4ngans marknad \u00e4r.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dDetta \u00e4r helvetet\u201d, s\u00e4ger jag. \u201dH\u00e4r finns inga undantagstillst\u00e5nd. Ingen eftertanke. Bara o\u00e4ndliga egon som vill g\u00f6ra sig sj\u00e4lva g\u00e4llande.\u201d<\/p>\n\n\n\n<p>Den unge mannen inst\u00e4mmer och s\u00e4ger att f\u00f6rfattaryrket devalveras mitt framf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon. Alla inbillar sig vara f\u00f6rfattare. Det p\u00e5g\u00e5r ett sj\u00e4lvljugande utan like. Det p\u00e5g\u00e5r en litteraturnivellering; snart tror folk verkligen att en f\u00f6rfattare \u00e4r en som inbillar sig vara det, efter-&nbsp;som vem som helst, som bara lyckas underh\u00e5lla massorna, betraktas som f\u00f6rfattare.<\/p>\n\n\n\n<p>Och man kan verkligen undra, n\u00e4r man ser allt detta, vad en f\u00f6rfattare egentligen tj\u00e4nar till, vem hon \u00e4r i samh\u00e4llet. Och man kan undra hur en dr\u00f6m, en f\u00f6rfattardr\u00f6m, kan \u00f6verleva detta horeri. Finns det m\u00f6jlighet att beh\u00e5lla tron p\u00e5 sitt kall i en tid n\u00e4r var och en v\u00e4ljer sitt kall?<\/p>\n\n\n\n<p>Nu ser jag att bredvid den unge mannens bord, femton meter bort, st\u00e5r en liten scen d\u00e4r dessa lokala l\u00e5tsasf\u00f6rfattare f\u00e5r kliva upp och h\u00e5lla l\u00e5da inf\u00f6r den rastl\u00f6sa publiken som vandrar hit och dit \u00f6ver m\u00e4ssgolvet.<\/p>\n\n\n\n<p>Fast de flesta f\u00f6rfattare pratar mest om egna bekymmer; om stal-&nbsp;kers, och om heml\u00f6sa m\u00e4nniskor som ingen tar hand om, eller om hur man kan leva mer i nuet.<\/p>\n\n\n\n<p>Nu har den d\u00e4r kvinnan klivit upp p\u00e5 scenen, hon vars bord jag g\u00f6mde mig under. Hon pratar om hur man kan lyckas som f\u00f6rfattare. F\u00f6r det \u00e4r sv\u00e5rt, p\u00e5pekar hon.<\/p>\n\n\n\n<p>Hon r\u00e4knar upp saker att t\u00e4nka p\u00e5: n\u00e4ringslivet, sociala medier, att ge ut m\u00e5nga b\u00f6cker. Inte v\u00e4nta f\u00f6r l\u00e4nge mellan titlarna.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dVarje plats d\u00e4r din bok inte finns \u00e4r en m\u00f6jlighet\u201d, s\u00e4ger hon.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag k\u00e4nner en stark skam fylla min kropp medan f\u00f6redraget p\u00e5g\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n<p>Ingenting s\u00e4ger hon om konstens helighet.<\/p>\n\n\n\n<p>Ingenting om konstens livgivande n\u00f6dv\u00e4ndighet.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag fylls pl\u00f6tsligt av en m\u00e4rklig olustk\u00e4nsla. Jag k\u00e4nner mig som en sjukling som tror sig ha kommit in p\u00e5 ett apotek, men som finner sig st\u00e5ende p\u00e5 snabbk\u00f6pets l\u00e4skedrycksavdelning.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag l\u00e4mnar platsen med rappa steg. Min skalle vill spr\u00e4ngas! Biblioteket \u00e4r f\u00f6rvandlat till en salumarknad, litteraturen h\u00e5ller p\u00e5 att f\u00f6rintas. Alla \u00e4r f\u00f6rfattare!<\/p>\n\n\n\n<p>Hur ska jag kunna r\u00e4dda dem? Och det \u00e4r nu det b\u00f6rjar &#8230;<\/p>\n\n\n\n<p>Med v\u00e5ldsam kraft v\u00e4lter jag omkull n\u00e4rmsta bord. Jag vr\u00e4ker omkull det med all min kraft s\u00e5 att karameller och b\u00f6cker yr i luften. Det h\u00f6rs ett f\u00f6rf\u00e4rat utrop som bara eggar mig att forts\u00e4tta. Jag fattar tag om n\u00e4sta bord och pressar det med all kraft upp\u00e5t. En kaffekopp flyger i luften. Nya skrik h\u00f6rs som av br\u00e4nnskadade. Jag fattar tag om n\u00e5gra b\u00f6cker och kastar dem \u00e5t alla h\u00e5ll. Jag sliter s\u00f6nder en bok l\u00e4ngs med ryggen och kastar papper omkring mig skrattandes.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag drar av mig min tunga yllekavaj och b\u00f6rjar veva. Jag sl\u00e5r omkull n\u00e5gra boktravar. Jag daskar till en reklamskylt som faller ihop. M\u00e4n-&nbsp;niskorna fl\u00e4mtar, skriker. De springer undan. Jag plockar b\u00f6cker och kastar efter dem, tar en h\u00e5rdbunden bok och slungar den som en kniv genom luften. Den tr\u00e4ffar en gammal man i ansiktet. Han vr\u00e5lar svordomar \u00e5t mig, men jag drar kniven och riktar den mot honom med ett ilsket leende.<\/p>\n\n\n\n<p>Nu har bibliotekarierna samlats. De st\u00e5r vid en bokhylla och ser f\u00f6rf\u00e4rade ut. Tv\u00e5 av dem n\u00e4rmar sig min plats vid de omkullv\u00e4lta borden. Innan de har n\u00e5tt fram till mig vr\u00e5lar jag: \u201dNi har gjort biblioteket till ett horhus!\u201d<\/p>\n\n\n\n<p>Jag ryter okv\u00e4dningsord \u00e5t dem innan jag springer min v\u00e4g. Jag kastar mig fram genom korridorerna med kniven h\u00f6jd. Med min andra hand vevar jag omkring med min kavaj och driver ut dessa m\u00e5nglare ur min \u00e5syn. \u201dEra f\u00f6rbannade falskhalsar!\u201d skriker jag, innan jag viker av in mellan bokhyllorna och hittar en trappa.<\/p>\n\n\n\n<p>Med kvicka steg rusar jag ner till bottenplanet. N\u00e5gra stolar st\u00e5r i ett h\u00f6rn samlade kring en himmelsbl\u00e5 allmogekista. Jag \u00f6ppnar kistans lock och hoppar ner i m\u00f6rkret.<\/p>\n\n\n\n<p>Mitt hj\u00e4rta bankar oroligt. Inom mig k\u00e4nner jag hur noveller och tidningsartiklar redan b\u00f6rjar skrivas om mig. Kniven \u00e4r svettig i min hand och jag f\u00f6rs\u00f6ker lugna mina tankar.<\/p>\n\n\n\n<p>Det \u00e4r nu alldeles tyst i biblioteket. N\u00e5got med milj\u00f6n g\u00f6r mig vimmelkantig. Antagligen \u00e4r det b\u00f6ckerna. Vad skulle det annars vara? B\u00f6ckerna talar ju till mig. P\u00e4rmarna lyckas inte st\u00e4nga inne det som vill ut och allt samlas som brinnande napalm \u00f6ver mitt br\u00f6st. Det \u00e4r fr\u00e4mst den seri\u00f6sa litteraturen som orsakar detta. Den seri\u00f6sa konsten skriven av m\u00e4nniskor utan sj\u00e4lvbedr\u00e4geri.<\/p>\n\n\n\n<p>Den h\u00e4r f\u00f6rm\u00e5gan att lukta mig till litteratur har jag haft sen jag var en liten pojke. Redan d\u00e5 kunde jag med hj\u00e4lp av n\u00e4san lukta mig fram till den seri\u00f6sa konsten. Ocks\u00e5 det omv\u00e4nda g\u00e4ller; n\u00e4r jag st\u00e5r inf\u00f6r den falska falskheten \u00e4cklas jag.<\/p>\n\n\n\n<p>Timmarna g\u00e5r. Jag har ingenting att g\u00f6ra i min allmogekista annat \u00e4n att t\u00e4nka tillbaka p\u00e5 mitt liv.<\/p>\n\n\n\n<p>Redan i min ungdom, n\u00e4r jag arbetade p\u00e5 en av de stora dagstid-&nbsp;ningarna, kallades jag av mina kollegor f\u00f6r \u201dlitteraturens apostel\u201d.<\/p>\n\n\n\n<p>Sen miste jag arbetet i en rationaliseringsprocess. \u201dNya vindar bl\u00e5ser\u201d, sa v\u00e5r chefredakt\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n<p>Men det \u00e4r en annan historia.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag radikaliserades, kan man s\u00e4ga. Blev en litteraturk\u00e4mpe. En krigarapostel. En f\u00f6rsvarare av allt som \u00e4r p\u00e5 liv och d\u00f6d.<\/p>\n\n\n\n<p>Numera bl\u00e5ser det andra vindar. Nu kan vem som helst marknadsf\u00f6ra sig sj\u00e4lv till f\u00f6rfattare och p\u00e5st\u00e5 sig skriva p\u00e5 liv och d\u00f6d. De s\u00e4ger, dessa l\u00e5tsasf\u00f6rfattare, att de sedan barnsben \u201ddr\u00f6mt om att bli f\u00f6rfattare\u201d.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag kan f\u00f6r mitt liv inte \u00e4lska denna nya tid av yta och fl\u00e4rd och uppbl\u00e5sthet, fast\u00e4n jag ibland, av naturlig svaghet, \u00f6nskar jag kunde.<\/p>\n\n\n\n<p>N\u00e4r jag blev petad fr\u00e5n min tj\u00e4nst vid tidningen hade litteratursidorna b\u00f6rjat krympa. Man skrev om helt andra saker. Partipolitik, denna allomfattande falskhet som m\u00e4nniskor nedl\u00e5ter sig att tro p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n<p>Men inte ens litteraturen str\u00e4var efter sanning l\u00e4ngre. Idag handlar allting om f\u00f6rfattarens person. Om att visa ett f\u00f6rtr\u00e4ffligt s\u00e4tt inf\u00f6r andra m\u00e4nniskor. Ett maskspel, f\u00f6r att \u00f6vertyga kritikerna om vem som \u00e4r mest samtida.<\/p>\n\n\n\n<p>En flock hundar som v\u00e4ltrar sig i sina egna spyor och kr\u00e4ver att vi andra finner njutning i spektaklet.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag minns ett samtal som jag hade med en kollega p\u00e5 tidningen f\u00f6r l\u00e4ngesen, medan jag bodde i huvudstaden.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dFalskhet bor hos alla m\u00e4nniskor. Ingen \u00e4r \u00e4kta.\u201d<\/p>\n\n\n\n<p>Kollegan r\u00f6kte p\u00e5 en cigarett.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dM\u00e4nniskors ytlighet \u00e4r deras innersta sanning.\u201d<\/p>\n\n\n\n<p>R\u00f6ken str\u00f6k som en huskatt mot min d\u00e5 nya brandgula yllekavaj.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dDu har r\u00e4tt\u201d, sa jag. \u201dMen samtidigt har du fel. F\u00f6r n\u00e4r m\u00e4nniskorna gl\u00f6mmer bort sin skam \u00f6ver falskheten \u00e4r det ute med dem. M\u00e4nn-&nbsp;iskor som tror de \u00e4r autentiska, samtidigt som de har gl\u00f6mt bort sin grundmurade falskhet, \u00e4r skaml\u00f6sa och f\u00f6rvillade.\u201d<\/p>\n\n\n\n<p>Och jag pekade ut f\u00f6r honom det faktum att gl\u00f6mskan \u00e4r en sak, men att gl\u00f6mskan av gl\u00f6mskan \u00e4r n\u00e5gonting helt annat. Att gl\u00f6mma bort sin falskhet och l\u00e5tsas som ingenting var samtidens melodi.<\/p>\n\n\n\n<p>Kollegan bl\u00e5ste ut r\u00f6k och sa: \u201dNu kommer en ny generation, som vet allt det du s\u00e4ger men som balanserar p\u00e5 avgrundens rand och tvingas leva i hoppets ruiner.\u201d<\/p>\n\n\n\n<p>Kollegan s\u00e5g p\u00e5 mig allvarligt medan han r\u00f6kte f\u00e4rdigt cigaretten. Sen fortsatte han: \u201dDu skulle tj\u00e4na p\u00e5 att bejaka samtiden, Marcel. Du kommer aldrig f\u00e5 ett nytt jobb annars. Det finns ingen som efterfr\u00e5gar det du tror p\u00e5.\u201d<\/p>\n\n\n\n<p>N\u00e5, jag visste s\u00e5klart redan att journalistiken var en st\u00e4ngd d\u00f6rr. Jag var gripen av fel anda. Min kompetens v\u00e4rderades inte l\u00e4ngre. Min hj\u00e4rna var lika \u00f6verfl\u00f6dig som mitt hj\u00e4rta. F\u00f6rflackningens tid var inne. O\u00e4rligheten som n\u00f6dv\u00e4ndighet.<\/p>\n\n\n\n<p>Timmarna g\u00e5r s\u00e5 l\u00e5ngsamt i min kista.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag m\u00e5ste r\u00e4dda m\u00e4nniskorna p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. Det k\u00e4nner jag tydligt. Men hur? Hur r\u00e4ddar man m\u00e4nniskor som tror att det \u00e4r de i sin godhet som ska r\u00e4dda hela v\u00e4rlden?<\/p>\n\n\n\n<p>Jag v\u00e4nder mig p\u00e5 rygg och stirrar upp i det svarta locket. En l\u00e5ng stund ligger jag och bara stirrar i m\u00f6rkret som \u00e4r utan djup.<\/p>\n\n\n\n<p>N\u00e4stan som en av de andra, t\u00e4nker jag.<\/p>\n\n\n\n<p>Sedan \u00f6ppnar jag skjortknapparna med mina svettiga h\u00e4nder. Jag tar kniven i min h\u00f6gra hand. Sen \u00f6ppnar jag upp br\u00f6stet med ett h\u00e5rt snitt s\u00e5 att blodet v\u00e4ller fram som en tjock v\u00e4lling. Jag bryter upp revbenen med mina starka fingrar och b\u00f6rjar m\u00f6dosamt karva bort hj\u00e4rtat fr\u00e5n sina f\u00e4sten.<\/p>\n\n\n\n<p>\u201dNu r\u00e4ddar jag er&#8221;, t\u00e4nker jag innan det svartnar f\u00f6r min syn.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"has-text-align-right\"><strong>Text:<\/strong>&nbsp;Jeremiah Karlsson<br><strong>Bild:<\/strong> Susanne Johansson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"has-text-align-right\"><em>Artikeln \u00e4r publicerad i Kulturimperiet nr 1\u20132 2023<\/em>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>ST\u00c4MNINGSSKAPANDE MUSIK VID L\u00c4SNING AV DENNA TEXT: Mitt namn \u00e4r Marcel. Jag sitter g\u00f6md under ett bord. Tack vare min l\u00e4ngd g\u00e5r det bra. Jag sitter h\u00e4r och h\u00f6r sorlet, minglet, sm\u00e5 bitar av f\u00f6redragen, samtidigt som jag knyter handen kring morakniven under min brungula yllekavaj. Jag g\u00f6mmer mig h\u00e4r, undan detta helvete som kokar <a href=\"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/2023\/11\/16\/litteraturens-apostel\/\" class=\"read-more button-fancy -red\"><span class=\"btn-arrow\"><\/span><span class=\"twp-read-more text\">L\u00e4s mer<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":910,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_oct_exclude_from_cache":false,"footnotes":""},"categories":[77],"tags":[122,121,81,31],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/908"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=908"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/908\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":946,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/908\/revisions\/946"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/910"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=908"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=908"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=908"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}