Deprecated: Optional parameter $content declared before required parameter $code is implicitly treated as a required parameter in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php on line 327

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-content/plugins/yumpu-epaper-publishing/yumpu.php:327) in /customers/7/c/2/kulturimperiet.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1831
{"id":937,"date":"2023-11-20T20:31:48","date_gmt":"2023-11-20T19:31:48","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/?p=937"},"modified":"2023-11-20T20:31:49","modified_gmt":"2023-11-20T19:31:49","slug":"landet-som-slutar-vid-havet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/2023\/11\/20\/landet-som-slutar-vid-havet\/","title":{"rendered":"Landet som slutar vid havet"},"content":{"rendered":"\n<p class=\"has-very-light-gray-color has-very-dark-gray-background-color has-text-color has-background\"><strong>ST\u00c4MNINGSSKAPANDE MUSIK VID L\u00c4SNING AV DENNA TEXT:<\/strong><\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-embed is-type-rich is-provider-spotify wp-block-embed-spotify wp-embed-aspect-21-9 wp-has-aspect-ratio\"><div class=\"wp-block-embed__wrapper\">\n<iframe title=\"Spotify Embed: \u00c4ntligen fri\" style=\"border-radius: 12px\" width=\"100%\" height=\"152\" frameborder=\"0\" allowfullscreen allow=\"autoplay; clipboard-write; encrypted-media; fullscreen; picture-in-picture\" loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/open.spotify.com\/embed\/track\/12Zr5j0a52vjAwxAyWonn5?si=aeae98212bdb44c4&#038;utm_source=oembed\"><\/iframe>\n<\/div><\/figure>\n\n\n\n<div style=\"height:20px\" aria-hidden=\"true\" class=\"wp-block-spacer\"><\/div>\n\n\n\n<p>Jag arbetade p\u00e5 en flygplats ett tag. I baren p\u00e5 en franchise. Jag \u00e4r urusel p\u00e5 att blanda drinkar men f\u00e5r kunder att prata. Kunder som pratar spenderar pengar p\u00e5 drinkar s\u00e5 cheferna tyckte om mig.<\/p>\n\n\n\n<p>Tiden l\u00f6per annorlunda p\u00e5 en flygplats. Det \u00e4r vaket dygnet runt. Men i en bar \u00e4r det dunkelt. Ett f\u00f6rs\u00f6k att skapa k\u00e4nsla av kv\u00e4ll hela tiden. D\u00e4r \u00e4r det s\u00f6mnigt dygnet runt.<\/p>\n\n\n\n<p>Vi hade m\u00f6rka paneler i imitation av tr\u00e4. Rispapperlampor och levande ljus. Det p\u00e5minde mig om n\u00e5n \u00e5rligt \u00e5terkommande h\u00f6gtid. Fast samma h\u00f6gtid varje skift jag arbetade. Jag serverade kyck-&nbsp;lingvingar och \u00f6l. Fick kunderna att prata om sitt. Resm\u00e5l, l\u00e4ngtan, avsked. Efter avslutat pass h\u00e4ngde jag av mig den gr\u00f6na skjortan i mitt sk\u00e5p, blippade kortet f\u00f6r att komma ut ur transithallen och in i landet. Det tog mig ungef\u00e4r en timme att k\u00f6ra hem. Ibland k\u00f6rde jag kustv\u00e4gen, d\u00e4r jag knappt s\u00e5g n\u00e5gon kust p\u00e5 hela v\u00e4gen. Ibland k\u00f6rde jag genom inlandet, d\u00e4r granar och tallar tornade upp sig och gjorde v\u00e4gen till en tunnel.<\/p>\n\n\n\n<p>N\u00e4r jag jobbat dag p\u00e5 flygplatsen gick solen ner utanf\u00f6r mitt f\u00f6nster, bortom gr\u00e4set och klipporna, ner i havet v\u00e4ster om Fladen grund. Jobbade jag natt gick solen upp \u00f6sterut, utanf\u00f6r mitt synf\u00e4lt, bortanf\u00f6r skogarna, och solen tr\u00e4ffade havet f\u00f6rst n\u00e4r jag hade somnat. Jag hyrde n\u00e5gons sommarst\u00e4lle. Det var l\u00e5gs\u00e4song och stugan ifr\u00e5n femtiotalet med linoleumgolv fr\u00e5n sjuttiotalet hade \u00e4nd\u00e5 legat tom. N\u00e4r v\u00e5ren kom och v\u00e4rmen hittade hit, det b\u00f6rjade bli dags att ordna tr\u00e4dg\u00e5rden, skulle jag f\u00e5 flytta ut. Jag var inte d\u00e4r mycket mer \u00e4n n\u00e4r jag sov och p\u00e5 lediga dagar. D\u00e5 satt jag i k\u00f6kssoffan och drack kaffe och lyssnade p\u00e5 vinden utanf\u00f6r. Och p\u00e5 regnet. Och n\u00e4r v\u00e4rlden h\u00e4mtade andan och allt tystnade f\u00f6r en stund.<\/p>\n\n\n\n<p>Stugan l\u00e5g bland andra stugor i samma utf\u00f6rande. T\u00e4tt samman p\u00e5 mark som n\u00e5n lantbrukare styckat av och s\u00e5lt f\u00f6r l\u00e4nge sen. Fr\u00e5n en tid n\u00e4r s\u00e5dana stugor \u00e4gdes av vemsomhelst. Bruna, m\u00f6rkr\u00f6da, kanske n\u00e5gon gul. Bland tallar och klippor och \u00e4ngar, l\u00e5g den. I saltst\u00e4nk, regn, i vinden. Varje stuga hade en gr\u00e4smatta med rhododendron och en brevl\u00e5da i plast. Adresserna namngivna av bonden som s\u00e5lt marken, efter sina barn eller f\u00f6r\u00e4ldrar, f\u00f6r han satt ocks\u00e5 i tekniska n\u00e4mnden. I mataff\u00e4ren tr\u00e4ffade jag fiskare och hantverkare fr\u00e5n f\u00f6rr, som k\u00e4nde personerna bakom gatunamnen. Till brevl\u00e5dan kom en tidning ibland, s\u00e4llan n\u00e5gra brev. Kanske bara d\u00e5 och d\u00e5 fr\u00e5n n\u00e5n av mina br\u00f6der. Men bara om jag hade skickat till dem f\u00f6rst. Medan jag drack mitt kaffe och lyssnade p\u00e5 vinden l\u00e4ste jag tidningen eller en bok om att f\u00e5 m\u00e4nniskor att prata. P\u00e5 n\u00e4tterna praktiserade jag vad jag l\u00e4rt mig fr\u00e5n boken, p\u00e5 aff\u00e4rsresen\u00e4rer och turister. Jag bytte \u00f6lfat, torkade bord, diskade glas. Lyssnade p\u00e5 ord, som l\u00e5ter f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt likt vinden bland stugor under tallarna.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag h\u00e4ngde upp min gr\u00f6na skjorta och blippade ut. K\u00f6rde en timme i kv\u00e4llstrafiken. St\u00e4ngde av motorn p\u00e5 uppfarten utanf\u00f6r mitt, och l\u00e4t omr\u00e5det sv\u00e4ljas av natten.<\/p>\n\n\n\n<p>N\u00e5gra husnummer bort var det fortfarande t\u00e4nt i k\u00f6ket. Jag visste inte vem som bodde d\u00e4r, men jag<br>hade tid att fantisera om det. Och i mina fantasier var det ofta en medel\u00e5lders kvinna och hennes mamma. Tillf\u00e4lligt liksom jag, i v\u00e4ntan p\u00e5 att flytta igen. Samtidigt som tiden g\u00e5r. Dagarna, m\u00e5naderna, livet. Men liksom jag utan kraft att ta mig ur det.<\/p>\n\n\n\n<p>N\u00e4r det var uppeh\u00e5ll i v\u00e4dret tog jag en promenad p\u00e5 stranden, \u00f6ver hav\u00e4ngarna och klippor. Jag fantiserade om att jag st\u00f6tte samman med dem d\u00e4r, kvinnan och hennes mamma. De gick arm i arm l\u00e4ngre ner d\u00e4r stranden \u00e4r sanddyner och vass. Det bl\u00e5ste i kl\u00e4der och h\u00e5r d\u00e4r de gick fram\u00e5tlutade f\u00f6r att inte vinden skulle piska upp sand eller saltvatten i deras ansikten. De talade med varandra s\u00e5, men jag lyckades inte fantisera om vad de talade om. Eller s\u00e5 h\u00f6rde jag inte. De fick aldrig syn p\u00e5 mig. Som om jag inte fanns i deras n\u00e4rhet, inte inom deras synf\u00e4lt. Som om jag inte fanns i deras fantasi.<\/p>\n\n\n\n<p>Det gjorde mig ingenting. Efter l\u00e5nga pass p\u00e5 jobbet k\u00e4nde jag s\u00e4llan f\u00f6r att tala med n\u00e5gon eller f\u00f6r att f\u00e5 n\u00e5gon att prata under mina lediga dagar. Jag ville inte h\u00f6ra om deras bel\u00e4genhet, om varf\u00f6r<br>de tvingades bo h\u00e4r, bland stugorna i bl\u00e5sten denna vinter. Om de ocks\u00e5 v\u00e4ntade p\u00e5 att flytta ut s\u00e5 snart solen visade sig. En bed\u00f6vande v\u00e4ntan visste jag. Det kunde h\u00e4nda n\u00e4sta helg. Eller var det l\u00e5ng tid kvar? Jag var os\u00e4ker p\u00e5 vilken sida om ny\u00e5r vi befann oss.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag gick grusv\u00e4gen den korta biten till den blev asfalt och vidare in till centrum och mataff\u00e4ren. Det var s\u00e4llan jag k\u00f6rde trots v\u00e4dret och trots avst\u00e5ndet. Det gjorde mig gott att r\u00f6ra p\u00e5 mig, att f\u00f6rst kylas ner f\u00f6r att sedan bli varm. Jag gick fort. F\u00f6rst l\u00e5g det bara f\u00e4lt och sedan enstaka g\u00e5rdar. D\u00e4refter en bilmek och ett lager innan bebyggelsen t\u00e4tnade och jag gick f\u00f6rbi pizzerian och flerfamiljshusen. En butik st\u00e4ngd f\u00f6r s\u00e4songen och Lantm\u00e4nnen.<\/p>\n\n\n\n<p>Vid mejerihyllorna stod kvinnan och hennes mamma. De talade som alltid l\u00e5gm\u00e4lt med varandra. Men ingen runt omkring lade m\u00e4rket till dem, f\u00f6rutom jag. Och som vanligt h\u00f6rde jag inte vad de sa. Jag plockade mitt. Kaffe, br\u00f6d, \u00e4gg, och betalade. N\u00e5gra av de gamla fiskarna eller lantbrukarna fr\u00e5n f\u00f6rr stod i g\u00e5ngarna och pratade med varandra. De hejade p\u00e5 mig och undrade hur jag hade det i stugan. Jag svarade som vanligt och lyssnade en stund p\u00e5 deras historier, \u00e4ven om jag bara ville g\u00e5 tillbaka hem. Jag ville hinna se kvinnan och hennes mamma, som redan hade betalat och g\u00e5tt.<\/p>\n\n\n\n<p>De gick n\u00e5gra hundra meter framf\u00f6r mig. Deras huvuden t\u00e4tt samman i ett st\u00e4ndigt p\u00e5g\u00e5ende samtal. De f\u00f6rsvann i en kr\u00f6k och d\u00f6k sedan upp igen p\u00e5 rakstr\u00e4ckan. Deras h\u00e5r fladdrade i vinden i takt med sina halsdukar, i takt med tr\u00e4dkronorna. L\u00e4ngre bort en m\u00e5s som trotsade byarna.<\/p>\n\n\n\n<p>N\u00e4r jag passerar deras stuga stod p\u00e5 uppfarten en bil som jag inte k\u00e4nde igen. Dagen var m\u00f6rk men det var inte t\u00e4nt i n\u00e5got f\u00f6nster s\u00e5 jag kunde inte se vad som f\u00f6rsiggick d\u00e4r inne. Jag undrade vem som var p\u00e5 bes\u00f6k, men slog tanken ifr\u00e5n mig. Kvinnan och hennes mamma var trots allt bara en fantasi. Jag \u00e5tergick till mitt. Kaffe och l\u00e4sa i ljudet fr\u00e5n vinden utanf\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n<p>Dagarna gick och jag s\u00e5g dem inte n\u00e5gonstans. Det l\u00f6s inte i f\u00f6nstren p\u00e5 kv\u00e4llarna n\u00e4r jag kom hem. De syntes aldrig till bland klipporna eller p\u00e5 stranden. Jag t\u00e4nkte ett tag inte alls p\u00e5 dem. Men sedan b\u00f6rjade jag bli orolig. Jag t\u00e4nkte p\u00e5 bilen som st\u00e5tt p\u00e5 deras uppfart. Hade jag inte anat en oro i deras ansikten sist jag s\u00e5g dem i mataff\u00e4ren?<\/p>\n\n\n\n<p>En dag gick jag runt deras stuga och f\u00f6rs\u00f6kte se in genom f\u00f6nstren. F\u00f6rst p\u00e5 avst\u00e5nd, men jag gick n\u00e4rmare. Strax stod jag med n\u00e4san tryckt mot rutan och f\u00f6rs\u00f6kte se. Det kunde inte vara \u00e4garna som kommit tillbaka. Kvinnan och hennes mor hade inte ersatts av en barnfamilj eller ett par i medel\u00e5ldern som krattade l\u00f6v eller ordnade. Stugan var m\u00f6rk, tyst, tom.<\/p>\n\n\n\n<p>En granne fick syn p\u00e5 mig och undrade vad jag hade f\u00f6r mig. Det skulle inte bli uppskattat att jag trampade runt i rabatterna p\u00e5 det d\u00e4r viset. Jag skyllde stammande p\u00e5 att jag sett n\u00e5got konstigt, men svarade osammanh\u00e4ngande p\u00e5 grannens fr\u00e5gor om vad det var jag hade sett. I st\u00e4llet drog jag mig tillbaka in till mitt. Till v\u00e4rmen och till tystnaden och till ensamheten. Det var lika bra att inte blanda mig i, var det f\u00f6rsta jag t\u00e4nkte. Men sedan kunde jag inte sl\u00e4ppa det.<\/p>\n\n\n\n<p>Vart kvinnan och hennes mamma tagit v\u00e4gen \u00e5t upp mig inifr\u00e5n. Det skavde p\u00e5 min insida. Som en hostning som kliar och som inte riktigt g\u00e5r att f\u00e5 loss. Som en v\u00e4rk. Som en oro, helt enkelt. Jag kunde inte begripa hur de en dag varit d\u00e4r i min fantasi, och pl\u00f6tsligt var borta. Som om vinden tagit med sig dem. Dragit ut dem \u00f6ver havet. Eller in mot land, \u00f6ver tr\u00e4dtopparna. \u00d6ver kullar som blir berg som blir inland.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag gick dit p\u00e5 n\u00e4tterna n\u00e4r jag kom hem ifr\u00e5n mitt sena arbetspass. Gick runt deras stuga, kikade genom deras f\u00f6nster. Funderade p\u00e5 att ropa efter dem, trots att de bara var en fantasi. Det kunde v\u00e4l inte skada om jag ropade? B\u00e4ttre vara s\u00e4ker p\u00e5 saken \u00e4n att bli ledsen senare, om n\u00e5gonting hade h\u00e4nt. N\u00e5gon kunde ha fallit och skadat sig. Den fr\u00e4mmande bilen hade kanske tagit med sig d\u00e5liga nyheter. De beh\u00f6vde kanske min hj\u00e4lp.<\/p>\n\n\n\n<p>Men jag s\u00e5g ingenting. H\u00f6rde ingenting, och mindes tillslut inte vad det var jag letade efter.<\/p>\n\n\n\n<p>Mitt liv fortsatte som vanligt. Mina pass i baren p\u00e5 flygplatsen. Mina bilresor, promenader, min bok och mitt kaffe p\u00e5 lediga dagar. Jag gl\u00f6mde n\u00e4stan kvinnan och hennes mamma. Det var bara under mina promenader p\u00e5 stranden, eller n\u00e4r jag passerade mejerivarorna i mataff\u00e4ren, som jag t\u00e4nkte p\u00e5 dem. Men bara undantagsvis. Mitt medvetande var fullt av andra fantasier.<\/p>\n\n\n\n<p>En tid senare var jag \u00f6vertygad om att jag s\u00e5g dem igen. P\u00e5 flygplatsen n\u00e4r jag just avslutat mitt pass och skulle g\u00e5 f\u00f6r att h\u00e4nga in min skjorta, f\u00f6r att blippa mitt kort. D\u00e4r stod de i en k\u00f6 f\u00f6r att borda ett flyg. Jag tror det var internationellt, alldeles s\u00e4kert till en avl\u00e4gsen plats. S\u00e4kerligen varmt, tropiskt, lugnt.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag stannade upp och iakttog dem. De talade med varandra som vanligt. Med huvudena t\u00e4tt samman. De hade biljetterna redo, varsin rullv\u00e4ska i h\u00e4nderna. De s\u00e5g glada ut, f\u00f6rv\u00e4ntansfulla.<\/p>\n\n\n\n<p>Under ett kort \u00f6gonblick \u00f6verv\u00e4gde jag att vinka till dem. Men jag t\u00e4nkte att det inte spelade n\u00e5gon roll. De var p\u00e5 v\u00e4g bort. Jag var p\u00e5 v\u00e4g tillbaka.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"has-text-align-right\"><strong>Text:<\/strong>&nbsp;Robin F\u00e4rdig<br><strong>Bild:<\/strong> Susanne Johansson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"has-text-align-right\"><em>Artikeln \u00e4r publicerad i Kulturimperiet nr 1\u20132 2023<\/em>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>ST\u00c4MNINGSSKAPANDE MUSIK VID L\u00c4SNING AV DENNA TEXT: Jag arbetade p\u00e5 en flygplats ett tag. I baren p\u00e5 en franchise. Jag \u00e4r urusel p\u00e5 att blanda drinkar men f\u00e5r kunder att prata. Kunder som pratar spenderar pengar p\u00e5 drinkar s\u00e5 cheferna tyckte om mig. Tiden l\u00f6per annorlunda p\u00e5 en flygplats. Det \u00e4r vaket dygnet runt. Men <a href=\"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/2023\/11\/20\/landet-som-slutar-vid-havet\/\" class=\"read-more button-fancy -red\"><span class=\"btn-arrow\"><\/span><span class=\"twp-read-more text\">L\u00e4s mer<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":942,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_oct_exclude_from_cache":false,"footnotes":""},"categories":[77],"tags":[69,126,127,128],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/937"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=937"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/937\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":945,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/937\/revisions\/945"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/942"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=937"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=937"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=937"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}