Kulturimperiet träffade Kristoffer Kabell på samma plats för fem år sedan. Då berättade han om planerna för det då nya kulturinitiativet Into the Woods. Planerna skulle realiseras och genomföras rakt ut i det skogsområde som delvis kringgärdas av den lilla idylliska Kroksjön, en bit från Unnaryd i östra Halland. Nu är det 2023, med värdefull distans till pandemiåren är det dags för ett återbesök. Vi parkerar bilen och påbörjar den ofrånkomliga vandringen in i skogen, förbi övernattarnas tält och stigen mot den lilla kvarnen, sedan vidare fram mot scenområdet framför den lilla scenen med det stilla vattnet som fond.
STÄMNINGSSKAPANDE MUSIK VID LÄSNING AV DENNA TEXT:
När sommaren började övergå mot definitiv höst tog vi en återkoppling med Kristoffer Kabell för att få hans intryck och tankar, dels kring hur grundkonceptet Into the Woods i Unnaryd vuxit fram sedan starten, dels om årets festivalupplägg och även för få en liten inblick i vad som väntar arbetsmässigt under vintern med planering och förberedelser inför kommande års festival.
Hur skulle du vilja summera projektet så här långt?
”Min spontana summering blir: Nu jäklar är vi på gång på riktigt! 2018 körde vi ju en prototyp, men om vi räknar med även den så har vi ju faktiskt genomfört Into the Woods återkommande under de senaste fem åren”, konstaterar Kristoffer. ”Sommaren 2021 släppte man på covid-restriktionerna två veckor före det skulle dra igång och då valde vi att dela upp tredagarsfestivalen på tre endagarsfestivaler. På så vis nådde vi en potentiell publik på 600 personer eftersom 200 personer fick samlas samtidigt enligt de nya reglerna. Det blev även arbetsmässigt en fullträff under detta år eftersom vi kunde sprida ut festivalen över hela juli och på så vis få ut mer av etableringsarbetet men då på ett kanske mer lågintensivt sätt. Det var väldigt trevligt även under första pandemiåret 2020, men då fanns av förklarliga skäl bara 50 personer på plats”, minns Kristoffer. ”År 2019 spände vi bågen nästan lite för hårt. Ambitionen var då att skapa en lite större festival med ca 2 000-3 000 personer i publiken. När covid dök upp 2020 blev vi automatiskt tvungna att dra i handbromsen och testa lite mer konceptuellt och kvalitativt upplägg. Och det mynnade ut i många bra saker, för annars hade vi nog suttit med något som hade kunnat få ett eget liv, vilket är lätt hänt om man inte ser upp. Det uppstod så klart ett tufft ekonomsikt läge 2020, men kanske var det i det långa loppet bra eftersom vi fick möjlighet testa lite olika koncept. Vi strävar efter att göra Into the Woods så hållbart det bara går. I sommar har det kommit totalt1 300-1 400 besökare till Into the Woods, och som mest vid ett enskilt tillfälle kanske 500-550 personer. Hade vi haft alla 1 400 besökarna på en och samma gång hade naturen blivit nertrampad, vi hade behövt många fler bajamajor och polisen hade behövt vara på plats, viket definitivt hade krävt en helt annan organsiation”, menar Kristoffer.
Hur väl tycker du att årets upplaga föll ut?
”I år var året då väldigt mycket trots allt föll på plats. De negativa konsekvenserna från covid känns verkligen bakom oss. Vi körde endagsfestivaler även förra sommaren. Denna sommaren körde vi två endagsfestivaler och så avslutade vi då med en tredagars helgfestival. Då inser man ju också vilken skillnad det blir när folket stannar lite längre på platsen. En positiv effekt med att dela upp festivalen på det här sättet är att vi kan bredda vår målgrupp”, konstaterar Kristoffer vidare. ”Det är väldigt viktigt för oss att även lokalbefolkningen här känner att Into the Woods är deras festival också. Louise Hoffsten är ju till exempel helt fantastisk, en levande legend. Det var roligt att kunna boka in henne. Just den kvällen riktade vi oss just mot mer lokala besökare från närområdet. Bor man i Jönköping åker man kan- ske inte hit, då lyssnar man troligtvis på Louise Hoffsten i Jönköping i stället. Helgen efter när Vieux Farka Touré var här innebar det hans enda gig i Sverige i år, bortsett från något framträdande i Malmö i december. Vid sådana tillfällen kommer det automatiskt mer folk långväga ifrån. men samtidigt dök det även denna kväll upp en hel del besökare med lokal koppling”, menar Kristoffer. ”De artister som kommer hit och ibland kanske till och med startar sin turné just här verkar tycka att vår lilla speciellt placerade scen direkt framför Kroksjön skapar en intressant atmosfär för deras framträdande. Scenen sticker ju onekligen ut lite. Det blir en kontrast mot kanske Paris eller Frankfurt nästa dag. Artister som Vieux och även Loise Hoffsten spelar var och varannan dag. Giget för Vieux Farka Touré var till exempel det första för sommaren på deras europaturné. Ofta får vi faktiskt en lite extra krydda på det artisterna levererar hos oss”, slår Kristoffer fast. ”Jag tror att man blir lite överraskad när man kommer ner till området, efter ha kört eller gått någon kilometer längs den där geggiga grusvägen. Många hinner att undra och fråga sig vart man egentligen är på väg. Men det är en del i planen”, enligt Kristoffer.
Lägger du märke till om det många besökare som kommer tillbaka till er år efter år?
”Ja. Det gör det verkligen. Det blev en hel del som både kom till Hoffsten och därefter till tredagarsfestivalen, och det känns verkligen bra. Det är verkligenen trevlig 0ch positiv utveck- ling för Into the Woods.”
Hur mycket arbete lägger ni ner löpande under året för att få till kommande års Into the Woods?
”Det är himla svårt att veta exakt. En bra liknelse som någon använde och är att det är som ett isberg. Genomförandet när folk finns på plats och allt rullar på utgör bara toppen av allt nerlagt arbete dessförinnan”, funderar Kristoffer. ”Självklart blir allt lite lugnare på vintern, men därefter ökar intensiteten för arbetet med inför nästa års festival hela tiden”, avslutar han. Vi tackar Kristoffer för samtalet och lämnar Into the Woods spindel i nätet för några månader med lägre arbetstempo, och kanske nödvändigt utrymme även för andra parallella arbetsuppgifter. Det måste finnas tid också för ett liv bortom skogen.
Text och foto: Maths Jalhed
Artikeln är publicerad i Kulturimperiet nr 1–2 2023.
