STÄMNINGSSKAPANDE MUSIK VID LÄSNING AV DENNA TEXT:

https://open.spotify.com/track/7fBrGb8SDO1CbQ571xWGV3?si=5ced935db3fd4942

Sven Sjöströms familj hade varit optiker i tre generationer och hade gott anseende i den lilla staden. De hade servat medborgarna väl och hjälpt dem att läsa och att arbeta. Sjöströms optik var en välkänd butik i hela omgivningen och nu hade Sven övertagit den från sin fader.

Allt hade börjat väl, kundkretsen var stor och de fanns konkurrenter först i närmsta stad som låg drygt fyra mil bort. Det var då Sven fick kännedom om att en stor optikkedja hade planer på att etablera sig i hans stad och hand förstod att läget var allvarligt.

Det är bäst att ta tjuren vid hornen, tänkte Sven, och sökte upp den ansvarige för kedjan. Denne bekräftade att de håll på att etablera sig i hans lilla stad och de såg en utmärkt möjlighet att ta över en majoritet av kunder inom något eller några år.

Jag kan ju driva er lokala butik. Jag kan marknaden och kan ta med mig hela min kundkrets och vara er franchisetagare förklarade Sven och tyckte att han gett dem an offer they can ́t refuse.

Den ansvarige på kedjan såg avståndstagande på honom och förklarade i sin tur att de tänkt sig en yngre förmåga, en nyutexami- nerad och hungrig förmåga som kunde erövra nya marknadsandelar.

Sven gick modslagen därifrån, men tänkte att han minsann skulle kämpa för att överleva. Han arbetade nu hårt, sänkte sina priser och hade ofta rea och andra erbjudanden, men vad hjälpte detta. Kedjan kunde köpa in stora kvantiteter av alla varor och fick naturligtvis mängdrabatt och kunde därför ytterligare sänka sina priser. Svens läge blev mer och mer desperat. Vad göra?

Han visste varken ut eller in och började att samtala med andra butiksägare i staden. Det hade tidigare funnits en specerihandlare, men denne hade tvingats lägga ner när ett storköp hade etablerat sig stadens utkant. Samma öde hade drabbat den lokala klädbutiken som också tvingats att lägga ner när en stor kedja etablerat sig. Samma öde höll nu på att drabba ett annat lokalt familjeföretag, nämligen stadens mäklarfirma som inte bara fått konkurrens av en, utan av två stora mäklarkedjor. Alla lokala familjeföretag höll på att försvinna och snart skulle nog både bokhandeln, bilfirman och guldsmeden var borta, för att inte tala om restaurangerna. Vad som möjligen också skulle kunna överleva var de små invandrarbutikerna som etablerats de senaste årtiondena, men hur dessa klarade sig vågade Sven inte tänka på.

Sven kände inte igen sig i sin stad längre och Sjöströms optik kunde inte överleva ett år till. Den stora frågan var bara, mot vem skulle han rikta sin vrede? Politikerna, invandrarna, eller mot de stora kedjorna. Han beslöt de sistnämnda och började att smida planer nere i källaren.

När han i lokaltidningen läste att chefen för optikkedjan uttalat sig och sagt att kedjorna kunde ge konsumenterna ett bredare utbud och billigare priser och att kedjan enbart agerade i konsumenternas intresse började han att koka av upprördhet och beslöt sig för att agera.

Han samlade olika bensindunkar i garaget och köpte in stubintråd på nätet. En mörk höstkväll hade han samlat över 200 liter bensin och stubintråd för två timmar.

Han förklarade hemma att han skulle ta sig en längre promenad och fundera på sin situation, men tog sin bil och körde iväg till kedjans butik. Väl där hällde han snabbt ut bensinen, tände stubintråden och gav sig iväg. På morgonen var nyheten om branden på text-TV och över hela staden låg en tung brandrök. Sven var glad, men höll naturligtvis inne med vad han visste. Alla i staden talade om branden och om hur den kunde ha uppkommit.

Polisen satte igång en stor undersökning och de erfarna poliserna ställde snart frågan om vem som kunde ha tjänat på branden. Var det ett försäkringsbedrägeri? Nej, det hade inte funnits någon anledning för firman att själv satte fyr på byggnaden. De hade en stabil ekonomi och dessutom var självrisken hög. Det var nu de började att fundera på Sven. De utförde inre spaning och fann snart att hans butik var på fallrepet. Därefter var det dags att undersöka om någon inköpt dunkar med bensin på den lokala bensinstationen och då Svens namn dök upp snart började alla misstankar att riktas emot honom.

Det blev husrannsakan och anhållande och polisen beslagtog hans dator. I denna fann man beställningen på stubintråd och åklagaren beslöt att ansöka om häktning fört Sven såsom misstänkt för mordbrand.

Sven satt i sin cell och insåg att läget var hopplöst och beslöt sig för att erkänna. Påföljden för mordbrand är enligt 13 kap 1§ brottsbalken fängelse i mellan två och åtta år och Sven började att se sig själv inlåst under en lång tid framöver.

Hans försvarare försökte att trösta honom, men hade inte mycket att komma med. Skuldfrågan var uppenbar och påföljden kunde inte bli annan än fängelse.

Under tiden samlade övriga familjeföretagare ihop en fond som skulle stödja Sven och när målet skulle upp i Tingsrätten genomförde de en demonstration till stöd för Sven. Media avfärdade dem som reaktionära terrorister som inte förstod den nödvändiga utvecklingen och det moderna samhällets krav. Det kompakta motståndet gjorde att protesterna snabbt lade sig och ordningen återställdes.

Domstolsförhandlingen hade varit ett stort lidande för Sven, men nu hade han hamnat i fängelse för att avtjäna sitt straff. Han blev bemött med respekt både av medfångar och vakter och fann sig någorlunda tillrätta.

När han nu satt i sin ensamhet började en känsla av stolthet och glädje växa fram inom honom. Han hade inte stillatigande accepterat sitt öde, utan satt sig till motvärn och slagit tillbaks. Företaget hade inte gått under i tysthet utan kämpat med alla medel för att stå emot. Jo, Svens värld hade gått under, men han hade fortfarande kvar sin självrespekt och sin okuvlighet och i den meningen såg han sig själv som en vinnare.

Företaget fick ut i stort sett allt från sitt försäkringsbolag och inom sex månader var butiken återuppbyggd och verksamheten igång. Det fanns nu inga konkurrenter på orten så affärerna gick lysande.

Text: Anders Kjellström
Bild: Fotografi av Rudolf Martinelli (Rijksmuseum, Amsterdam)

Artikeln är publicerad i Kulturimperiet nr 1–2 2023.