Min bokhylla – Tidskriften Kulturimperiet

Lena Sommestad – Vad finns i min bokhylla?

Redaktionen — Thu, 17 Oct 2019 16:38:52 +0000

Halmstads slott ligger insvept i ett intensivt och kraftfullt regn när Kulturimperiet ska träffa landshövdingen i Hallands län, Lena Sommestad, för att få en liten inblick i hennes litteraturvanor, läsval, och favoritförfattare med mera. I artikelserien ”Min bokhylla” har nu turen kommit till en kulturintresserad politiker.

STÄMNINGSSKAPANDE MUSIK VID LÄSNING AV DENNA TEXT:

När jag skyndsamt når fram till slottsporten för att få lite tillfälligt regnskydd, ser jag att dörren till huvudingången på andra sidan borggården redan står på glänt och en vänlig man vinkar in mig. Tillsammans går vi uppåt i slottet till biblioteksrummet där Lena Sommestad tar emot, och jag inbjuds att sjunka ner i en de vackert blommönstrade sofforna. Lena Sommestad berättar att hon alltid varit litteraturintresserad och redan under sin uppväxt läste hon mycket. Och det fick då väldigt gärna handla om poesi. Under sitt intensiva yrkesliv har hon behövt och fått anledning att läsa och koncentrera sig på mycket annan litteratur än just den skönlitterära. Lena Sommestad är akademiker, och som ekonomhistoriker finns det naturligtvis väldigt mycket litteratur med den kopplingen som hon vill läsa och hålla sig ajour med rent vetenskapligt, men också i gränslandet till historiebeskrivningen. Det är faktiskt först på senare år som det givits tillfällen att återvända även till den skönlitterära inriktningen, för vår nuvarande kvinnliga landshövding.

Vad läser du just nu?
– Jag lyssnar mycket på böcker, det har blivit ett sätt för mig att hinna med att ta in litteraturen parallellt med mitt jobb som medför att jag känner behov av långa promenader. Då brukar jag lyssna på nyheter men även på litteratur. Jag tycker nog att lyssnandet är det som gett mig en chans att kunna komma tillbaka till skönlitteraturen. I och för sig finns det väl vissa böcker som är mindre lyckade att lyssna till. Just läser jag Svälten: Hungeråren som formade Sverige av Magnus Västerbro, och kommer snart även läsa Mitt hem är inte Copacabana, av Anna de Lima Fagerlind. Man får på det här sättet en möjlighet att hinna följa med i den nya litteratur som kommer ut. Jag arbetar ju mycket, även på kvällar och helger, så jag har svårt att hinna få en stund över för läsning på traditionellt sätt. En av mina största läsupplevelser under året, som jag då har alltså har lyssnat på, har definitivt varit Jens Liljestrands Mannen i skogen, en biografi över Vilhelm Moberg. Jag läser överhuvud taget väldigt gärna biografier som jag tycker kan vara enormt spännande, och då ofta kvinnobiografier som till exempel över Ellen Key och Elin Wägner och liknande historiebiografier. Jag har nästan tagit mig igenom alla statsministerbiografierna. Som historiker vill jag gärna lära mig mer om nittonhundratalets historia. Vilhelm Moberg tycker jag också är mycket intressant och spännande, och en liten poäng i det sammanhanget är att min son nu flyttat till Minneapolis i just Minnesota, som ju har sin sin koppling till en del av Mobergs berättelser. Mycket av det skönlitterära som jag läser ligger i gränslandet till historieforskningen.Det andra lästemat som jag har haft i sommar, för det är ju under sommaren som jag störst möjlighet att hinna läsa, är Hallands historia.

Har du kanske några favoritpersoner eller -röster som inläsare av böcker som du lyssnat på?
– Thomas Bolme är ju till exempel en väldigt fin inläsare, han läser ju den bok jag lyssnar på just nu. Det kan även vara roligt att lyssna till någon helt ny röst emellanåt. Jonas Gardell lyssnade jag på i somras. Det handlade då om boken om hans mamma, Till minne av en villkorslös kärlek. När man blir äldre så kanske vi också får ett behov av att bearbeta våra liv med litteraturen. Jag hade aldrig uppmärksammat att han hade en mamma som kom från ett frireligiöst hem, och jag kommer själv från en religiös uppväxtmiljö. Jag blev oerhört rörd över och fascinerad av den boken. Och just när det gäller inläsning – Jonas Gardell läser ju väldigt speciellt när han läser in den här boken, och just eftersom det är han själv som läser sin egen bok så blir det rätt. Hade det varit någon annan som läst på det viset så hade jag nog tyckt att det varit märkligt. Han har ju en väldigt humoristisk och slagfärdig ton när han pratar. Nu var det ju han själv som ville att det skulle framföras på det här sättet. Det finns böcker som jag slutat lyssnat på och läst för det inte riktig stämmer. Både Bränn alla mina brev och Till minne av en villkorlös kärlek rör sig lite i miljöer som mina föräldrar hörde hemma i. Mina föräldrar var väldigt förtjusta i Sven Stolpe och vi bodde nära Malexander, där han bodde. Jag fyller på batterierna i mitt eget liv när jag reflekterar över den här litteraturen. Jag känner väl också att jag vill återvända till att skriva själv. Då är det väldigt viktigt att lyfta fram de här kvinnoförebilderna. Jag har alltid tyckt mycket om att läsa kvinnors böcker, och jag har haft svårt för flera manliga författare som jag inte tycker om att läsa. När jag var ung tänkte jag att kan jag inte läsa manliga författare? Talar de inte till mig? En del speglar ju kvinnoporträtt som inte alltid är så roliga. Men idag tycker jag inte alls att den här känslan gäller generellt. Just i år har jag tyckt att det varit speciellt roligt med dessa kvinnliga förebilder som vi har att gå tillbaka till i samband med att vi nu har etthundra år med kvinnlig rösträtt.

Köper du mycket böcker och vad inhandlade du senast?
Den senaste boken jag inhandlade är faktiskt den denna antologin, Rösträttens århundrade, den köpte jag i förförra veckan när vi skulle ha sommarmingel här på slottet.

Finns det någon bok som du ännu inte har köpt eller lånat som du väntar på att läsa i framtiden?
– Jag har ju tidigare lånat hur mycket böcker som helst, men nu för tiden lånar jag väldigt sällan. Jag har ju massor av böcker här hemma som jag inte hunnit läsa än, och som jag vill ta del av. Jag nämnde ju tidigare att jag tänker läsa Mitt hem är inte Copacabana, av Anna de Lima Fagerlind. Jag är intresserad av latinamerika och har haft två längre vistelser där som folhögskollärare. När jag reste dit som ung hade jag ju ett starkt intresse för kolonialismen som utvecklingsekonomi och u-länders situation över huvud taget. Detta studerade jag även på universitetet. Boken går tillbaka till sextiotalet, då jag var liten. Arne Sucksdorff var en sådan person som man minns, och man kan här möjligtvis få en reflektion på livet som man levt. Kanske handlar valet även om att jag tycker om livshistorier.

Vilka är de bästa böcker du någonsin läst?
– Agneta Pleijels Lord Nevermore tycker jag mycket om, men också då Jens Liljestrands biografi över Vilhelm Moberg som jag beskrev tidigare. En lite mer udda favorit är en bok i ekonomisk historia av E. P. Thompson. The Making of the English Working Class. Den är fantastisk och handlar om hur samhällsförändringen byggs underifrån. Denna bok har varit väldigt viktig för mig och har också präglat min syn på hur man ska jobba med jämställdhet och genusteori. Det var en enorm läsupplevelse för mig som historiker. När jag inte läser skönlitteratur, läser jag gärna något från miljö- och ekonomihyllan. Jag är ju väldigt intresserad av ekonomiska kriser, om bankriser och så vidare. Jag läser gärna om idéhistoria och samhällsvetenskap och läste nyligen en biografi om Hirschman, en av vår tids största samhällsvetare. Här i mitt bibliotek ligger det massor böcker som jag samlat på mig och inte hunnit läsa. Det jag kommer att göra så småningom är att ta igen min enorma läslängtan. Där inne ligger till exempel en biografi om Astrid Lindgren som jag också vill hinna läsa så snart som möjligt. Jag är uppvuxen med böcker, mina föräldrar var folkskollärare, födda 1919. De tillhörde den bildningsdrivande lärargenerationen som hade en enorm bildningstörst och glädje för teater, litteratur och så vidare. Mina långa somrar under uppväxten bestod att vi åkte till biblioteket därmamma och pappa lånade sommarens författare som vi tog med i stora backar. Det kunde handla om till exempel Sven Stolpe eller Sara Lidman. Hemma fanns det böcker i Svalanserierna. Alla Vilhelm Moberg, alla August Strindberg och så vidare. Vi var en läsande familj på det sättet. För mig är sommaren att gå ner och ta ett morgondopp och kanske sedan sätta sig under äppelträdet med en bok och kunna sitta och läsa i fyra fem timmar. Det tycker jag är sommar.

Har du något favoritcitat ur böcker som du läst?
– Då kommer jag nog tillbaka till barnböckerna. Jag skulle säga att det handlar om Lotta på Bråkmakargatan. Hon säger så här i någon av sina böcker: ”Det är konstigt med mig, jag är bra på nästan allting.” Jag gillar det så mycket eftersom jag tror att speciellt vår generation kvinnor pushades av jantelagen att man skulle aldrig förhäva sig. När det gäller Astrid Lindgrens karaktärer brukar man oftast lyfta fram Pippi. Jag har ju en tvillingsyster och vi brukar säga till varandra när vi ibland tycker att man gjort någonting bra: ”Det är konstigt med mig, vi är bra på nästan allting.” Det gäller att kunna skoja med sig själv. Man får inte förhäva sig, men kan ju få känna att det där var kanske inte så dumt.

Text och foto: Maths Jalhed

Artikeln är publicerad i Kulturimperiet nr 2 2019.

Ann-Louise Liljedahl – Vad finns i min bokhylla?

Redaktionen — Mon, 05 Aug 2019 08:40:06 +0000

Är vi vad vi läser? I artikelserien ”Min bokhylla” tittar Kulturimperiet på bokhyllor hos olika kulturarbetare.

På andra sidan Galgberget i Halmstad, sett från friluftsmuseet Hallandsgården, bor Ann-Louise Liljedahl, välkänd musiker, ljudkonstnär med mera. Mitt i den branta backen på Norra utmarken ligger hennes hus och alldeles bredvid, i egen byggnad, hittar man den privata musikstudion som hon skapade tillsammans med sin livskamrat, musikern Leif Isebring, som tyvärr tragiskt gick bort på grund av sjukdom 2012. Vi är många som minns honom med stor saknad i det halländska kulturlivet. Sedan dess har Ann-Louise fortsatt de musikaliska kulturgärningarna och experimenten i många blandade sammanhang. Den gula lilla husvagnen som står parkerad mitt mellan byggnaderna utgör i sig ett igenkänningsmärke för hennes kulturnärvaro på olika plan och riktningar för såväl barn och vuxna, som alla andra slags existensiella väsen.

STÄMNINGSSKAPANDE MUSIK VID LÄSNING AV DENNA TEXT:

Kulturimperiet knackar på för en pratstund om hårda villkor och mjuka lösningar inom kulturvärlden och om tillvaron som helhet. Ann-Louise, som dukat fram kaffe och hemlagad krusbärspaj i köket har lämnat dörren till sitt arbetsrum och bibliotek på glänt. Jag kikar in mot de välfyllda bokhyllorna och skrivbordet framför fönstret.
– Vi kanske ska sitta därinne istället för i köket, föreslår Ann-Louise. Och så får det bli.

Omslutna av mängder av böcker och volymer av olika slag kommer vi spontant in på litteratur och läsvanor och Ann-Louise börjar att berätta om sitt stora läsintresse.
– Jag själv tycker det är inspirerande att få inblick i vad andra läser och inriktar sig på, man kan få många tips från olika håll. Senast snappade jag till exempel upp ett intressant lästips via Facebook, och det skulle vara trevligt att själv kunna bidra till att några tar chansen att fördjupa sig i några av ”mina” böcker.

Böcker i synnerhet kan ju representera till exempel mjuka filosofiska tankar likväl som hårda fakta och beskrivningar av en krass och utlämnande verklighet och tid. Jag ber henne plocka fram några olika volymer som ligger henne varmt om hjärtat. Skrivbordsytan fylls snart bit för bit av böcker som intresserat Ann-Louise på senare tid och kanske även lite extra genom årens lopp.

Vad läser du just nu?

Några böcker som Ann-Louise nyligen har fjärrlånat, är skrivna av Marianne Williamson, en person som ju även inriktar sig på att bli en av dem som får möjlighet att bli en av demokraternas alternativa presidentkandidater inför valet 2020 i USA.
– Kan en sådan ytterlighet som Trump komma till makten hade det varit intressant att se en motpol och annan ytterlighet som Marianne Williamson i samma position. Hon fördömer honom inte eftersom det inte ingår i hennes plan, och det skulle verkligen vara intressant att få höra en diskussion mellan dessa två. Det är ju lite spännande eftersom Williamson framstår som Trumps absoluta motsats. Jag kan tänka att en sådan person som Williamson lever lite farligt. Tankar som värnar om människan, naturen, kärlek, godhet och osjälviskhet, allt det som skulle göra att vi kan må bättre, går inte hand i hand med de ekonomiska krafterna som styr, och då kan nog Marianne Williamson uppfattas som hotfull på sitt sätt i en del sammanhang. Hon har skrivit en hel del böcker och är en författare som i och för sig kan vara lätt att sortera in i ett fack, men hon skriver en många intressanta saker och har arbetat mycket med sig själv. De här böckerna ligger i min säng just nu för vidare läsning, fortsätter hon. Och innan dessa läste jag den här som var väldigt spännande, nämligen Sömngåtan av hjärnforskaren och sömnexperten Matthew Walker. Han var med i Skavlan hos SVT och då blev jag lite nyfiken. Den handlar om hur viktig sömnen är, och boken kanske inte är att rekommendera för dem som har verkliga sömnbesvär, för då blir man nog rätt stressad, funderar Ann-Louise.

Köper du mycket böcker och vad inhandlade du senast?

– Jag både köper i bokhandel och är ofta inne på Bokbörsen på nätet. Den senaste jag köpte är egentligen Sömngåtan som vi pratade om tidigare.

Finns det någon bok som du ännu inte har köpt eller lånat som du väntar på att läsa i framtiden?

– Dels är det Sara Stridsbergs Drömfakulteten. Jag har redan avverkat hennes helt otroliga Kärlekens Antarktis som jag faktiskt valde att lyssna på, och det fungerade eftersom den hade en bra uppläsare. En annan författare som jag vill läsa mer av är Patti Smith. Jag har ju lyssnat på hennes musik som tonåring, men aldrig läst något av henne förrän förra sommaren. Jag fick hennes böcker av två olika personer. Det är dels den här, M Train, och den som jag också ser fram emot att läsa är Just Kids. Jag älskar hennes sätt att skriva, det stillsamma betraktandet, inblicken man får i vardagslunk och stilla rutiner som återkommer dagligen oavsett var hon befinner sig, samtidigt som man är väl medveten om att hon återkommande reser mycket runt om i hela världen.

Vilka är de bästa böcker du någonsin läst?

– En bok som jag verkligen vill passa på att rekommendera är min absoluta favorit, Ray Bradburys Blommande vin. Den är otroligt bra. Jag har läst den tre gånger och jag kommer att läsa den igen. Det är nästan som att ha en bibel eller uppslagsbok. Så snart jag hittar den på något antikvariat så köper jag den för att ge den till någon i min omgivning. Jag fick den av Leif, och sedan köpte jag ett exemplar och gav tillbaka till honom, och även en till till min son Jonathan. Handlingen utspelar sig på tjugotalet på landet i Illinois. Man får följa en pojke i tonåren under hans sommarlov. Bradbury skriver fantastiskt, och har ju annars skrivit en del science fiction, som till exempel Fahrenheit 451, även den en favorit, som också är applicerbar på nuet fast det är beskrivet på fyrtio- och femtiotalet. Han beskriver det stora livet i små enkla vardagssituationer på ett otroligt poetiskt och humoristiskt sätt. Jag kan inte förklara det helt, det måste helt enkelt läsas! Titeln Blommande vin syftar på att man varje sommar plockar maskrosor och gör maskrosvin för att kunna ta fram den här solgula drycken när det är vinter för att minnas sommarens smaker. Det finns mycket poetiskt i denna bok, säger Ann-Louise.

– Jag är också väldigt fascinerad av sagor och sagans uppgift, fortsätter hon inspirerat. Den arketypiska sagan är intressant eftersom eftersom den har ett språk som kan inrymmas i en kollektiv medvetenhet, om vi nu har någon sådan, förtydligar hon. Sagan kan peka ut en riktning där du själv får sätta orden på dina känslor utan att den skriver dig på näsan. Kvinnor som slår följe med vargarna är en samling med sagor från olika håll i världen som presenteras och analyseras av Clarissa Pinkola Estés. Jag mådde väldigt dåligt en period och genom den här boken fick jag hjälp att komma vidare. Den blev en dörröppnare för mig – att läsa innebär utveckling. Jag får heller inte glömma att nämna författaren Inger Edelfeldt, som jag dessutom är väldigt god vän med, och som jag har arbetat tillsammans med i en del sammanhang. Jag gillar verkligen alla hennes böcker. Hon skriver verkligen väldigt fängslande. Sedan uppskattar jag även konstböcker. Här har jag till exempel Hilma af Klint som är en av mina absoluta favoriter. Hon utställdes på Louisiana häromåret när jag samtidigt hade varit ute och rest. Därför orkade jag inte ta mig dit, vilket jag ångrar så här i efterhand. Jag är väldigt förtjust i hennes uttryckssätt och hittade den boken hos Moderna museet. Jo, här har jag ju förresten också denna!

Ann-Louise letar fram Tyra Kleen bland sina framplockade favoriter. Den handlar en jättespännande person som lever mellan 1874 och 1951. En kvinna som inte vill nöja sig med det förutsägbara livet, utan längtar ut i världen, och även tar sig ut, berättar Ann-Louise.

I dagens läge finns ju också en hel mängd påkostade teveserier som bygger på olika fantastiska böcker och skildringar, fortsätter Ann-Louise av bara farten. Den just nu aktuella teveserien Babylon Berlin, som bygger på Volker Kutschers roman, är ju till exempel en fantastisk skildring av livet i Berlin under Weimarrepublikens sista tid. Och det finns många andra bra exempel.

Har du något favoritcitat ur böcker som du läst?

– Det blir spontant Roald Dahls ”Den som inte tror att det finns trolldom, hittar den aldrig.” Jag menar: Den som inte tror att det finns godhet, kan inte hitta den. Den som inte tror på mirakel kan heller inte se dem även om det finns saker runt omkring oss hela tiden.

Har du några ”guilty pleasure”-böcker, litteratur som du har men inte direkt visar upp för dina gäster?

– Om jag har några sådana är det kanske i så fall Carlos Castanedas böcker som har hängt med sedan tonåren. Drömmandets konst, som brukar ligga ligga skyhögt i pris på Bokbörsen, dök upp för 79 kronor och då köpte jag den direkt. Det skämmiga handlar om att jag inte har läst böckerna, jag bara köper hans böcker och samlar på dem. Jag kanske har läst max en eller två och här hemma hos mig finns ett antal på både engelska och svenska, det har bara blivit så, avslutar Ann-Louise.

Text och foto: Maths Jalhed

Artikeln är publicerad i Kulturimperiet nr 1 2019.

Maria Ehrenberg – Vad finns i min bokhylla?

Redaktionen — Thu, 20 Dec 2018 16:57:55 +0000

Är vi vad vi läser? I artikelserien ”Min bokhylla” tittar Kulturimperiet på bokhyllor hos olika kulturarbetare.

Maria Ehrenberg har flera ingångar till litteraturen. Dels som regionbibliotekarie i Halland och som chef för litteraturutvecklingsavdelningen, och vidare på fritiden som kritiker såväl som författare. Maria är bosatt i Laholm sedan fyra år, men har arbetat inom Kultur i Halland betydligt längre. Maria brinner för sin läsning och sina böcker som utgör en återkommande och nödvändig faktor i hennes liv. Vurmen för författarskap och intressanta litterära karaktärer har funnits med sedan barndomen. Flickböcker från tjugo- till fyrtiotalet , ”med röda ryggar”, utgör idag speciella tidsmarkörer för Maria när det gäller att konstatera hur positioner i samhället har flyttats och hur det strikt hierarkiska samhället har luckrats upp sedan femtiotalet. Intresset för klassamhället är definitivt närvarande i Marias värld. I detta sammanhang framhåller hon gärna även författaren Ester Blenda Nordström som nu är i ropet igen, och vars första bok En Rackarunge just är en flickbok, och enligt Maria dessutom av mycket intressant karaktär. Vi bad henne plocka fram några riktigt tunga favoriter ur sina välfyllda bokhyllor.

STÄMNINGSSKAPANDE MUSIK VID LÄSNING AV DENNA TEXT:

Vad läser du just nu?

– Jag läser Marlen Haushofers 18 noveller, med urval och översättning av Anders Björnsson. Det är en bok som jag ska förhålla mig till på ett kritiskt sätt, men jag ändå valt att läsa den av fri vilja. Marlen Haushofer skrev ju den fantastiska Väggen som så många har läst och som väldigt nyligen fick en nyöversättning för att man tyckte att den gamla översättningen var för abstrakt. Boken i sig är väldigt konkret och jordnära. Jag läste Väggen på nytt och den nya versionen var faktiskt bättre, och jag insåg vad man hade menat med sitt resonemang. Nu kommer då 18 noveller som inte tidigare varit översatta till svenska, och jag är oerhört fascinerad. Jag ska kanske inte uttrycka för mycket eftersom jag kommer att skriva om den. Om man har tyckt om och uppskattat Väggen så ska man läsa den här. Har man inte läst Väggen så ska man läsa den först och därefter 18 noveller, så är det bara. Väggen är ju en gammal bok, men den klickar väldigt väl in i det samhälle vi lever i idag, det är det dystopiska temat som gör mig intresserad. Vi måste lösa de problem vi har. I Väggen är det så att formodligen har hela mänskligheten dött ut, utom en person.

Vilka böcker har du senast köpt eller lånat för att läsa?

– Jag är ju i den lyckliga positionen att det jag köper är litteratur på engelska. Det senaste som jag fått, är en serie som jag är glad och lycklig över att den finns, en fantastiskt fin samling från åtta förlag som har gått samman och publicerat fjorton kvinnor som är nobelpristagare. Det finns en poäng med det här. Hade vi tagit med samtliga nobelpristagare hade det handlat om etthundrafjorton stycken. Detta är väl någonting som behöver funderas på. Speciellt från Akademiens sida. Jag har hunnit att skumma igenom en hel del av det här materialet, och nästa år ska jag tillåta mig att läsa en av böckerna varje månad, fjorton månader framåt. Det är verkligen ett bra urval. Mer sådant säger jag! Man kastas direkt in i texten, utan något förord, och det känns helt rätt tänkt. Det här är ju litteratur som verkligen står för sig själv.

Finns det någon bok som du ännu inte har köpt eller lånat som du väntar på att läsa i framtiden?

– Jag får som sagt många böcker och jag köper en hel del engelskt, men självklart lånar jag även böcker. Jag brukar besöka biblioteken både i Halmstad och Laholm, där jag företrädesvis lånar stickböcker. Men jag hittar ju alltid lite mer skönlitteratur eller någon diktsamling som slinker med hem. Antikvariat är jag också förtjust i och går gärna in i. Det finns intressanta alternativ i både Halmstad, Falkenberg och Varberg till exempel. Sedan har vi en hel del bra bokhandlare i regionen som håller högsta kvalitet, så vi är lyckligt lottade i vår landsände. Jag brukar dock säga, att det räcker inte med att man har litteratur, man måste också arbeta med litteratur, hela tiden. Det är dömt att misslyckas om man tror att det räcker med att bara skicka ut den goda litteraturen. Det måste finnas kunniga människor som vill samtala om, förmedla, sätta in den i ett sammanhang. Det är då litteraturen lever. Det finns faktiskt just nu en bok som jag väntar på att få läsa och som jag redan har. Det är Cilla Naumanns senaste, Den oändliga familjen. Jag har följt hennes författarskap och tycker att hon är riktigt intressant. Hon var dessutom vår första Hela Halland läser-författare. Det blir årets julbok för min del. Jag skulle gärna även vilja skjuta in i sammanhanget att jag är en stor omläsare av böcker. Jag älskar att återvända till böcker och jag har flera som jag säkert läst trettio, fyrtio gånger. Vad jag menar är att återvända, träffa gamla bekanta, se nya saker. Det är fördjupad läsning som vi bör uppmuntra mer. Det finns olika typer av läsning, till exempel att man läser högt tillsammans och samtalar med varandra. Man kanske bara kommer en sida in, men det litteraturen har väckt är minst lika viktigt som litteraturen i det sammanhanget. Om man befinner sig i litteratur får man också erfarenhet.

Vilka är de bästa böcker du någonsin läst?

– Då kommer vi in på de författare och böcker som jag läser jämt. Jag har tre absoluta favoriter. En av dessa är Jane Austen och hennes Persuasion. Emma är den andra men den har jag inte tagit fram här. Jag älskar Jane Austen för hennes avslöjande humor. I hennes humor ligger hennes totala analysförmåga av hur världen är, hur hennes värld var, men också hur mänskligheten fortfarande är. Jag träffar på hennes figurer dagligdags och jag känner igen mig i både hennes trevliga och kanske hennes mindre trevliga personer. Vi är ju alla olika, och mångdimensionella som hennes figurer är. Persuasion läste jag första gången när jag var tio år och jag läser om den en gång varje år – på hösten. Den andra författaren är Virginia Woolf, som den förnyare av litteraturen hon är och en av de största författarna som världshistorien har uppvisat. Mrs Dalloway är min favorit och boken arbetar mycket med inre monolog och skiftningar mellan olika personer på ett lite försåtligt sätt. Jag tycker om när författaren utmanar mig. Det ska inte vara lätt, då kan jag ju lika gärna se en TV-serie istället. Min tredje favorit är Selma Lagerlöf, både med Charlotte Löwensköld och Anna Svärd. Dessa har jag nyligen talat om, därav alla lapparna i böckerna. Det handlar om hur en ung kvinna hittar sig själv och sin roll. De har rätt tema, det är kvinnliga författare och det handlar om kvinnliga erfarenheter. Jag kom in i litteraturvetenskapen på åttiotalet när de stora forskarna som lyfte fram kvinnlig litteratur var igång. Vi studenter uppmuntrades att ta fram den kvinnliga litteraturen eftersom den hade varit förbisedd, den kanon fanns inte, och då började jag att ägna mig åt det, vilket jag också hållit fast vid.

Har du något favoritcitat ur böcker som du läst?

– Ja det finns ju hur många som helst. En av de elakaste beskrivningarna av en människa måste väl ändå finnas här i Persuasion. ”Sir Walter Elliot, of Kellynch Hall, in Somersetshire, was a man who, for his own amusement, never took up any book but the Barinetage…” Alltså, han läser bara adelskalendern och särskilt sidan som handlar om honom och hans egen släkt och det säger allt om den här inbilska enfaldiga personen som av någon outgrundlig anledning är pappa till en av de mest sympatiska personerna i världslitteraturen, Anne Elliot. Hon har otur när det gäller pappan, men hon klarar sig bra ändå, kan man säga. Detta sätter ju tonen för hela boken, det sätter temat på ett djävulskt skickligt sätt, och det gör att man vill läsa vidare.

Har du några ”guilty pleasure”-böcker, litteratur som du inte direkt visar upp för dina gäster?

– Ja absolut, den är inte ens guilty, den är bara pleasure och inte ens hemlig. Jag är jätteintresserad av flickböcker. Särskilt flickböcker från tjugo-, trettio- och fyrtiotalet. Dessa är sådana oerhört bra tidsmarkörer som säger så mycket om var gränserna för flickor gick.

Text och foto: Maths Jalhed

Artikeln är publicerad i Kulturimperiet nr 4 2018.