Är vi vad vi läser? I artikelserien ”Min bokhylla” tittar Kulturimperiet på bokhyllor hos olika kulturarbetare.
Maria Ehrenberg har flera ingångar till litteraturen. Dels som regionbibliotekarie i Halland och som chef för litteraturutvecklingsavdelningen, och vidare på fritiden som kritiker såväl som författare. Maria är bosatt i Laholm sedan fyra år, men har arbetat inom Kultur i Halland betydligt längre. Maria brinner för sin läsning och sina böcker som utgör en återkommande och nödvändig faktor i hennes liv. Vurmen för författarskap och intressanta litterära karaktärer har funnits med sedan barndomen. Flickböcker från tjugo- till fyrtiotalet , ”med röda ryggar”, utgör idag speciella tidsmarkörer för Maria när det gäller att konstatera hur positioner i samhället har flyttats och hur det strikt hierarkiska samhället har luckrats upp sedan femtiotalet. Intresset för klassamhället är definitivt närvarande i Marias värld. I detta sammanhang framhåller hon gärna även författaren Ester Blenda Nordström som nu är i ropet igen, och vars första bok En Rackarunge just är en flickbok, och enligt Maria dessutom av mycket intressant karaktär. Vi bad henne plocka fram några riktigt tunga favoriter ur sina välfyllda bokhyllor.
STÄMNINGSSKAPANDE MUSIK VID LÄSNING AV DENNA TEXT:
Vad läser du just nu?
– Jag läser Marlen Haushofers 18 noveller, med urval och översättning av Anders Björnsson. Det är en bok som jag ska förhålla mig till på ett kritiskt sätt, men jag ändå valt att läsa den av fri vilja. Marlen Haushofer skrev ju den fantastiska Väggen som så många har läst och som väldigt nyligen fick en nyöversättning för att man tyckte att den gamla översättningen var för abstrakt. Boken i sig är väldigt konkret och jordnära. Jag läste Väggen på nytt och den nya versionen var faktiskt bättre, och jag insåg vad man hade menat med sitt resonemang. Nu kommer då 18 noveller som inte tidigare varit översatta till svenska, och jag är oerhört fascinerad. Jag ska kanske inte uttrycka för mycket eftersom jag kommer att skriva om den. Om man har tyckt om och uppskattat Väggen så ska man läsa den här. Har man inte läst Väggen så ska man läsa den först och därefter 18 noveller, så är det bara. Väggen är ju en gammal bok, men den klickar väldigt väl in i det samhälle vi lever i idag, det är det dystopiska temat som gör mig intresserad. Vi måste lösa de problem vi har. I Väggen är det så att formodligen har hela mänskligheten dött ut, utom en person.
Vilka böcker har du senast köpt eller lånat för att läsa?
– Jag är ju i den lyckliga positionen att det jag köper är litteratur på engelska. Det senaste som jag fått, är en serie som jag är glad och lycklig över att den finns, en fantastiskt fin samling från åtta förlag som har gått samman och publicerat fjorton kvinnor som är nobelpristagare. Det finns en poäng med det här. Hade vi tagit med samtliga nobelpristagare hade det handlat om etthundrafjorton stycken. Detta är väl någonting som behöver funderas på. Speciellt från Akademiens sida. Jag har hunnit att skumma igenom en hel del av det här materialet, och nästa år ska jag tillåta mig att läsa en av böckerna varje månad, fjorton månader framåt. Det är verkligen ett bra urval. Mer sådant säger jag! Man kastas direkt in i texten, utan något förord, och det känns helt rätt tänkt. Det här är ju litteratur som verkligen står för sig själv.
Finns det någon bok som du ännu inte har köpt eller lånat som du väntar på att läsa i framtiden?
– Jag får som sagt många böcker och jag köper en hel del engelskt, men självklart lånar jag även böcker. Jag brukar besöka biblioteken både i Halmstad och Laholm, där jag företrädesvis lånar stickböcker. Men jag hittar ju alltid lite mer skönlitteratur eller någon diktsamling som slinker med hem. Antikvariat är jag också förtjust i och går gärna in i. Det finns intressanta alternativ i både Halmstad, Falkenberg och Varberg till exempel. Sedan har vi en hel del bra bokhandlare i regionen som håller högsta kvalitet, så vi är lyckligt lottade i vår landsände. Jag brukar dock säga, att det räcker inte med att man har litteratur, man måste också arbeta med litteratur, hela tiden. Det är dömt att misslyckas om man tror att det räcker med att bara skicka ut den goda litteraturen. Det måste finnas kunniga människor som vill samtala om, förmedla, sätta in den i ett sammanhang. Det är då litteraturen lever. Det finns faktiskt just nu en bok som jag väntar på att få läsa och som jag redan har. Det är Cilla Naumanns senaste, Den oändliga familjen. Jag har följt hennes författarskap och tycker att hon är riktigt intressant. Hon var dessutom vår första Hela Halland läser-författare. Det blir årets julbok för min del. Jag skulle gärna även vilja skjuta in i sammanhanget att jag är en stor omläsare av böcker. Jag älskar att återvända till böcker och jag har flera som jag säkert läst trettio, fyrtio gånger. Vad jag menar är att återvända, träffa gamla bekanta, se nya saker. Det är fördjupad läsning som vi bör uppmuntra mer. Det finns olika typer av läsning, till exempel att man läser högt tillsammans och samtalar med varandra. Man kanske bara kommer en sida in, men det litteraturen har väckt är minst lika viktigt som litteraturen i det sammanhanget. Om man befinner sig i litteratur får man också erfarenhet.
Vilka är de bästa böcker du någonsin läst?
– Då kommer vi in på de författare och böcker som jag läser jämt. Jag har tre absoluta favoriter. En av dessa är Jane Austen och hennes Persuasion. Emma är den andra men den har jag inte tagit fram här. Jag älskar Jane Austen för hennes avslöjande humor. I hennes humor ligger hennes totala analysförmåga av hur världen är, hur hennes värld var, men också hur mänskligheten fortfarande är. Jag träffar på hennes figurer dagligdags och jag känner igen mig i både hennes trevliga och kanske hennes mindre trevliga personer. Vi är ju alla olika, och mångdimensionella som hennes figurer är. Persuasion läste jag första gången när jag var tio år och jag läser om den en gång varje år – på hösten. Den andra författaren är Virginia Woolf, som den förnyare av litteraturen hon är och en av de största författarna som världshistorien har uppvisat. Mrs Dalloway är min favorit och boken arbetar mycket med inre monolog och skiftningar mellan olika personer på ett lite försåtligt sätt. Jag tycker om när författaren utmanar mig. Det ska inte vara lätt, då kan jag ju lika gärna se en TV-serie istället. Min tredje favorit är Selma Lagerlöf, både med Charlotte Löwensköld och Anna Svärd. Dessa har jag nyligen talat om, därav alla lapparna i böckerna. Det handlar om hur en ung kvinna hittar sig själv och sin roll. De har rätt tema, det är kvinnliga författare och det handlar om kvinnliga erfarenheter. Jag kom in i litteraturvetenskapen på åttiotalet när de stora forskarna som lyfte fram kvinnlig litteratur var igång. Vi studenter uppmuntrades att ta fram den kvinnliga litteraturen eftersom den hade varit förbisedd, den kanon fanns inte, och då började jag att ägna mig åt det, vilket jag också hållit fast vid.
Har du något favoritcitat ur böcker som du läst?
– Ja det finns ju hur många som helst. En av de elakaste beskrivningarna av en människa måste väl ändå finnas här i Persuasion. ”Sir Walter Elliot, of Kellynch Hall, in Somersetshire, was a man who, for his own amusement, never took up any book but the Barinetage…” Alltså, han läser bara adelskalendern och särskilt sidan som handlar om honom och hans egen släkt och det säger allt om den här inbilska enfaldiga personen som av någon outgrundlig anledning är pappa till en av de mest sympatiska personerna i världslitteraturen, Anne Elliot. Hon har otur när det gäller pappan, men hon klarar sig bra ändå, kan man säga. Detta sätter ju tonen för hela boken, det sätter temat på ett djävulskt skickligt sätt, och det gör att man vill läsa vidare.
Har du några ”guilty pleasure”-böcker, litteratur som du inte direkt visar upp för dina gäster?
– Ja absolut, den är inte ens guilty, den är bara pleasure och inte ens hemlig. Jag är jätteintresserad av flickböcker. Särskilt flickböcker från tjugo-, trettio- och fyrtiotalet. Dessa är sådana oerhört bra tidsmarkörer som säger så mycket om var gränserna för flickor gick.
Text och foto: Maths Jalhed
Artikeln är publicerad i Kulturimperiet nr 4 2018.
