Halmstads slott ligger insvept i ett intensivt och kraftfullt regn när Kulturimperiet ska träffa landshövdingen i Hallands län, Lena Sommestad, för att få en liten inblick i hennes litteraturvanor, läsval, och favoritförfattare med mera. I artikelserien ”Min bokhylla” har nu turen kommit till en kulturintresserad politiker.

STÄMNINGSSKAPANDE MUSIK VID LÄSNING AV DENNA TEXT:

När jag skyndsamt når fram till slottsporten för att få lite tillfälligt regnskydd, ser jag att dörren till huvudingången på andra sidan borggården redan står på glänt och en vänlig man vinkar in mig. Tillsammans går vi uppåt  i slottet till biblioteksrummet där Lena Sommestad tar emot, och jag inbjuds att sjunka ner i en de vackert blommönstrade sofforna. Lena Sommestad berättar att hon alltid varit litteraturintresserad och redan under sin uppväxt läste hon mycket. Och det fick då väldigt gärna handla om poesi. Under sitt intensiva yrkesliv har hon behövt och fått anledning att läsa och koncentrera sig på mycket annan litteratur än just den skönlitterära. Lena Sommestad är akademiker, och som ekonomhistoriker finns det naturligtvis väldigt mycket litteratur med den kopplingen som hon vill läsa och hålla sig ajour med rent vetenskapligt, men också i gränslandet till historiebeskrivningen. Det är faktiskt först på senare år som det givits tillfällen att återvända även till den skönlitterära inriktningen, för vår nuvarande kvinnliga landshövding. 

Vad läser du just nu?
– Jag lyssnar mycket på böcker, det har blivit ett sätt för mig att hinna med att ta in litteraturen parallellt med mitt jobb som medför att jag känner behov av långa promenader. Då brukar jag lyssna på nyheter men även på litteratur. Jag tycker nog att lyssnandet är det som gett mig en chans att kunna komma tillbaka till skönlitteraturen. I och för sig finns det väl vissa böcker som är mindre lyckade att lyssna till. Just läser jag Svälten: Hungeråren som formade Sverige av Magnus Västerbro, och kommer snart även läsa Mitt hem är inte Copacabana, av Anna de Lima Fagerlind. Man får på det här sättet en möjlighet att hinna följa med i den nya litteratur som kommer ut. Jag arbetar ju mycket, även på kvällar och helger, så jag har svårt att hinna få en stund över för läsning på traditionellt sätt. En av mina största läsupplevelser under året, som jag då har alltså har lyssnat på, har definitivt varit Jens Liljestrands Mannen i skogen, en biografi över Vilhelm Moberg. Jag läser överhuvud taget väldigt gärna biografier som jag tycker kan vara enormt spännande, och då ofta kvinnobiografier som till exempel över Ellen Key och Elin Wägner och liknande historiebiografier. Jag har nästan tagit mig igenom alla statsministerbiografierna. Som historiker vill jag gärna lära mig mer om nittonhundratalets historia. Vilhelm Moberg tycker jag också är mycket intressant och spännande, och en liten poäng i det sammanhanget är att min son nu flyttat till Minneapolis i just  Minnesota, som ju har sin sin koppling till en del av Mobergs berättelser. Mycket av det skönlitterära som jag läser ligger i gränslandet till historieforskningen.Det andra lästemat som jag har haft i sommar, för det är ju under sommaren  som jag störst möjlighet att hinna läsa, är Hallands historia. 

Har du kanske några favoritpersoner eller -röster som inläsare av böcker som du lyssnat på?
– Thomas Bolme är ju till exempel en väldigt fin inläsare, han läser ju den bok jag lyssnar på just nu. Det kan även vara roligt att lyssna till någon helt ny röst emellanåt. Jonas Gardell lyssnade jag på i somras. Det handlade då om boken om hans mamma, Till minne av en villkorslös kärlek. När man blir äldre så kanske vi också får ett behov av att bearbeta våra liv med litteraturen. Jag hade aldrig uppmärksammat att han hade en mamma som kom från ett frireligiöst hem, och jag kommer själv från en religiös uppväxtmiljö. Jag blev oerhört rörd över och fascinerad av den boken. Och just när det gäller inläsning – Jonas Gardell läser ju väldigt speciellt när han läser in den här boken, och just eftersom det är han själv som läser sin egen bok så blir det rätt. Hade det varit någon annan som läst på det viset så hade jag nog tyckt att det varit märkligt. Han har ju en väldigt humoristisk och slagfärdig ton när han pratar. Nu var det ju han själv som ville att det skulle framföras på det här sättet. Det finns böcker som jag slutat lyssnat på och läst för det inte riktig stämmer. Både Bränn alla mina brev och Till minne av en villkorlös kärlek rör sig lite i miljöer som mina föräldrar hörde hemma i. Mina föräldrar var väldigt förtjusta i Sven Stolpe och vi bodde nära Malexander, där han bodde. Jag fyller på batterierna i mitt eget liv när jag reflekterar över den här litteraturen. Jag känner väl också att jag vill återvända till att skriva själv. Då är det väldigt viktigt att lyfta fram de här kvinnoförebilderna. Jag har alltid tyckt mycket om att läsa kvinnors böcker, och jag har haft svårt för flera manliga författare som jag inte tycker om att läsa. När jag var ung tänkte jag att kan jag inte läsa manliga författare? Talar de inte till mig? En del speglar ju kvinnoporträtt som inte alltid är så roliga. Men idag tycker jag inte alls att den här känslan gäller generellt. Just i år har jag tyckt att det varit speciellt roligt med dessa kvinnliga förebilder som vi har att gå tillbaka till i samband med att vi nu har etthundra år med kvinnlig rösträtt.

Köper du mycket böcker och vad inhandlade du senast?
Den senaste boken jag inhandlade är faktiskt den denna antologin, Rösträttens århundrade, den köpte jag i förförra veckan när vi skulle ha sommarmingel här på slottet.

Finns det någon bok som du ännu inte har köpt eller lånat som du väntar på att läsa i framtiden?
– Jag har ju tidigare lånat hur mycket böcker som helst, men nu för tiden lånar jag väldigt sällan. Jag har ju massor av böcker här hemma som jag inte hunnit läsa än, och som jag vill ta del av. Jag nämnde ju tidigare att jag tänker läsa Mitt hem är inte Copacabana, av Anna de Lima Fagerlind. Jag är intresserad av latinamerika och har haft två längre vistelser där som folhögskollärare. När jag reste dit som ung hade jag ju ett starkt intresse för kolonialismen som utvecklingsekonomi och u-länders situation över huvud taget. Detta studerade jag även på universitetet. Boken går tillbaka till sextiotalet, då jag var liten. Arne Sucksdorff var en sådan person som man minns, och man kan här möjligtvis få en reflektion på livet som man levt. Kanske handlar valet även om att jag tycker om livshistorier.

Vilka är de bästa böcker du någonsin läst? 
– Agneta Pleijels Lord Nevermore tycker jag mycket om, men också då Jens Liljestrands biografi över Vilhelm Moberg som jag  beskrev tidigare.  En lite mer udda favorit är en bok i ekonomisk historia av E. P. Thompson. The Making of the English Working Class. Den är fantastisk och handlar om hur samhällsförändringen byggs underifrån. Denna bok har varit väldigt viktig för mig och har också präglat min syn på hur man ska jobba med jämställdhet och genusteori. Det var en enorm läsupplevelse för mig som historiker. När jag inte läser skönlitteratur, läser jag gärna något från miljö- och ekonomihyllan. Jag är ju väldigt intresserad av ekonomiska kriser, om bankriser och så vidare. Jag läser gärna om idéhistoria och samhällsvetenskap och läste nyligen en biografi om Hirschman, en av vår tids största samhällsvetare. Här i mitt bibliotek ligger det massor böcker som jag samlat på mig och inte hunnit läsa. Det jag kommer att göra så småningom är att ta igen min enorma läslängtan. Där inne ligger till exempel en biografi om Astrid Lindgren som jag också vill hinna läsa så snart som möjligt. Jag är uppvuxen med böcker, mina föräldrar var folkskollärare, födda 1919. De tillhörde den bildningsdrivande lärargenerationen som hade en enorm bildningstörst och glädje för teater, litteratur och så vidare. Mina långa somrar under uppväxten bestod att vi åkte till biblioteket därmamma och pappa lånade sommarens författare som vi tog med i stora backar. Det kunde handla om till exempel Sven Stolpe eller Sara Lidman. Hemma fanns det böcker i Svalanserierna. Alla Vilhelm Moberg, alla August Strindberg och så vidare. Vi var en läsande familj på det sättet. För mig är sommaren att gå ner och ta ett morgondopp och kanske sedan sätta sig under äppelträdet med en bok och kunna sitta och läsa i fyra fem timmar. Det tycker jag är sommar.   

Har du något favoritcitat ur böcker som du läst? 
– Då kommer jag nog tillbaka till barnböckerna. Jag skulle säga att det handlar om Lotta på Bråkmakargatan. Hon säger så här i någon av sina böcker: ”Det är konstigt med mig, jag är bra på nästan allting.” Jag gillar det så mycket eftersom jag tror att speciellt vår generation kvinnor pushades av jantelagen att man skulle aldrig förhäva sig. När det gäller Astrid Lindgrens karaktärer brukar man oftast lyfta fram Pippi. Jag har ju en tvillingsyster och vi brukar säga till varandra när vi ibland tycker att man gjort någonting bra: ”Det är konstigt med mig, vi är bra på nästan allting.” Det gäller att kunna skoja med sig själv. Man får inte förhäva sig, men kan ju få känna att det där var kanske inte så dumt. 

Text och foto: Maths Jalhed

Artikeln är publicerad i Kulturimperiet nr 2 2019.