När saker måste skjutas på framtiden och utrymmet begränsas kan impulsiviteten sättas på prov, och allt går inte att styra efter på förhand konstruerade mallar och rutiner. Var och en hittar sitt eget sätt att förbereda sig på både det väntade och inväntade. Hur ser dynamiken ut mellan det direkta och det planerade? Hur pendlar en konstnär mellan det utåtriktade och målsökande, och det inåtvända och kontemplativa? Vi frågade halländska kulturskapare om deras infall och utfall.

STÄMNINGSSKAPANDE MUSIK VID LÄSNING AV DENNA TEXT:

INLÄST VERSION AV TEXTEN:

Anna Sjövall. Foto: Teater Halland

Anna Sjövall, regissör och vd för Teater Halland, Varberg

Är du mestadels spontan och obetänksam eller eftertänksam och beräknande som konstnär/kulturaktör?
Jag är spontan och känslostyrd när jag regisserar, men förberedd. Att arbeta med intuition och lust i rummet är en viktig del av regisserandet. Samtidigt behöver jag hålla koll på vart vi är på väg och leda övriga i arbetet. Att alla ska kunna göra sitt jobb så bra som möjligt, att vi ska nå fram dit vi vill och att arbetsmiljön är god, är superviktigt.

Vad var ditt senaste konstnärliga infall?
Jag fattar konstnärliga beslut hela tiden. Nu senast beslutade vi om att genomföra Teaterns Dag i september utomhus. I morse beslutade jag att skicka iväg Osäkerhetens tid, en monolog jag skrivit och regisserat för ett nationellt projekt initierat av Dramaten. I fredags fantiserade jag kring om tre skådespelare kan spela alla proletära roller i Djurfarmen.

Vad skulle aldrig falla dig in att göra som konstnär/kulturaktör?
Be om lov.

Finns det något infall eller utfall som du ångrar som konstnär/kulturaktör?
Jag ångrar saker hela tiden och tycker alltid att resultatet kunde blivit bättre. Samtidigt är samarbetet och de aktuella omständigheterna alltid avgörande komponenter. Det flyktiga är en del av tjusningen med att arbeta med teater.

Vad har du för förväntningar på din konst, dina produktioner m.m?
Jag vill skapa stor konst som får det att röra sig i människor, beröra, förflytta perspektiv och fördjupa komplexa sammanhang.

Hur bedömer du som konstnär/kulturaktör om det du gör faller väl ut?
Det känns hos publiken om det landar. Sedan är det såklart roligt med recensioner så att även de som inte är på plats kan läsa om det man gjort.

”Ett samhälle utan yttrandefrihet, fri konst och delaktighet är inte värt att försvara.”

Om du som konstnär/kulturaktör skulle göra ett utfall mot någon eller något, vem eller vad skulle det vara?
Jag skulle uppmana politiker och beslutsfattare att satsa mer på kultur. Ett samhälle utan yttrandefrihet, fri konst och delaktighet är inte värt att försvara. Genom konsten kan vi tänka stort och fritt, där kan våra liv speglas och gestaltas, vi kan reflektera kring vår omvärld, samtid och dåtid, och där kan vi känna oss mindre ensamma. Genom konsten blir vi kreativa och innovativa. Idag behövs det mer än någonsin.


Linda Sturesson. Foto: Marcela Cubura

Linda Sturesson, författare och skribent, Stockholm (tidigare Halmstad)

Är du mestadels spontan och obetänksam eller eftertänksam och beräknande som författare?
Både och. Spontan eftersom jag på direkten kan behöva skriva ner det jag ser, hör eller tänker. Eftertänksam när jag sedan redigerar, då kan jag vända och vrida på orden till förbannelse. Skrivandet är för mig som att äta och dricka. Det är ett behov och jag måste göra det regelbundet. Blir jag hungrig måste jag äta omgående och får jag en idé måste den präntas ner direkt. Sedan måste texten, precis som mat, långsamt smältas i systemet innan den kommer ut på andra sidan.

Vad var ditt senaste konstnärliga/kulturella infall?
Jag vet inte om jag kan kalla det för konstnärligt/kulturellt, men jag fick ett infall om att jag skulle börja blogga om mitt stundande bröllop för Allt om bröllop. Tror att jag fick infallet av flera anledningar. Dels för att skapa en motvikt till hur bröllop ska vara. Dels så har jag inte haft så mycket sammanhängande tid de senaste månaderna för att skriva på min nästa roman, men samtidigt behöver jag skriva. Då passar det bra med korta blogginlägg som kan skrivas på språng. Vill dock helst nämna mitt näst senaste infall som resulterade i en utställning tillsammans med en konstnär. Konstnären använde mina boksidor som inspiration och teckningsblock vilket blev en väldigt stämningsfull och snygg utställning. Men det var som sagt mitt näst senaste infall.

Vad skulle aldrig falla dig in att göra som författare?
[Skrattar] Jag trodde blogga och i synnerhet inte om bröllop, men där hade jag fel så nu finns det väl inga gränser längre. Eller jo, jag skulle aldrig skriva något som skulle få negativa konsekvenser för mina kära och som skulle kunna skada min relation till dem.

Finns det något infall eller utfall som du ångrar som författare?
Nej, det är ingen idé att ångra några infall eller utfall eftersom de inte kan göras ogjorda. Däremot kan jag ha extremt mycket ångest för att jag låter andra läsa det jag har skrivit. Ångesten är ju ett utfall av mitt infall av att skriva. Inför mitt boksläpp hade jag ångest i nio månader. Då ångrade jag mitt infall att skicka ett manus till ett bokförlag och att jag sedan tackade ja när de ville ge ut boken. Kan konstatera att ångesten var onödig eftersom boken ju tas emot på samma sätt vare sig jag mår dåligt eller inte så då kan jag likväl låta bli. Fast lättare sagt än gjort.

”Ångesten är ju ett utfall av mitt infall av att skriva. Inför mitt boksläpp hade jag ångest i nio månader. ”

Vad har du för förväntningar på dina böcker/texter?
Att mina böcker och texter ska beröra, roa och skapa eftertanke.

Hur bedömer du som författare om det du gör faller väl ut?
Jag går på meddelanden från läsare. Många har skrivit att de känner igen sig eller att de har skrattat eller gråtit när de har läst min bok. Jag tolkar det som att boken då har fallit väl ut.

Om du som författare skulle göra ett utfall mot någon eller något, vem eller vad skulle det vara?
Svår fråga. Jag är mindre nöjd med en persons agerande just nu, men det kanske skulle vara taskigt att göra ett utfall mot en person i en bok där det står kvar för evigt och utan att hen har en chans till försvar, även om personen inte skulle läsa den. Just nu är det dock lockande. Och vem vet, kanske dyker det upp något som påminner om personens agerande i en text någon gång för trots allt så hämtar jag en del inspiration från verkligheten även om jag modifierar och broderar ut eller syr in. I min bok finns viss kritik mot vissa företeelser, men bara mellan raderna. Annars skulle utfallet möjligen vara mot överdriven konsumtion eller självgoda hycklare, men också detta bara mellan raderna.


Thomas och Ulla Frisk. Foto: Maths Jalhed

Thomas och Ulla Frisk, konstnärer, Haverdal

Är ni mestadels spontana och obetänksamma eller eftertänksamma och beräknande som konstnärer?
Vi upplever det mer som en lång eller kort process full av infallsvinklar och förslag. Först är man kanske spontan och frågande därefter eftertänksam sedan spontan igen och så eftertänksam igen eller tvärtom.

Vad var era senaste konstnärliga infall?
Vi arbetar inom ett visst ”språkområde”-tekniker eller efter en ”grundmodell” snarare en efter enstaka infall.

Vad skulle aldrig falla dig in att göra som konstnär?
Konstverk som inte leder till eftertanke och inre bearbetning.

Finns det något infall eller utfall som ni ångrar som konstnärer?
Thomas minns ett infall som inte kändes helt bekvämt. I slutet av 60-talet visades på Sveagalleriet i Stockholm en utställning med konstnärer från Västsverige. På vernissagen uppfördes en ”Happening” där Thomas och konstnären Yoshi Nakajima rullade in sig i mjöl och sprutade vatten på publiken. Publiken förfärades och det ledde också till att en i personalen sa upp sig samt att Thomas flickvän övervägde att göra slut.

”Fråga en betrodd person i din omgivning som du litar på. Tänk aldrig på omgivningens önskemål eller om det går att sälja.”

Vad har ni för förväntningar på er konst?
Att stilla vår nyfikenhet d.v.s. arbeta konstruktivt med idéer i olika material.

Hur bedömer ni som konstnärer om det ni gör faller väl ut?
Det ingår i yrket att göra den bedömningen själv, eller? Självkritiken är mestadels hård men nödvändig. Tvivel finns med hela tiden. Blir man någonsin nöjd? Kanske blir det bättre nästa gång – däri ligger drivkraften att arbeta vidare och prova nya grepp. Fråga en betrodd person i din omgivning som du litar på. Tänk aldrig på omgivningens önskemål eller om det går att sälja.

Om ni som konstnärer skulle göra ett utfall mot någon eller något, vem eller vad skulle det vara?
Något som funnits med i ”grundmodellen” från början är miljöfrågor. Vi deltog t.ex. i början av 70-talet i en protestmarsch genom Halmstad. Giftiga innehåll i tvättmedel var ett aktuellt ämne så på plakaten stod ”Varför skall tvätten vara vitare än vit när Nissan är skitigare än skit”.

Artikeln är publicerad i Kulturimperiet nr 1 2020.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *