STÄMNINGSSKAPANDE MUSIK VID LÄSNING AV DENNA TEXT:
Omkring 1970 ringde Arkitektmuseet i Stockholm till Hallands museum. De ville ha fotografier av samlad träbebyggelse i Halmstad innan den för- svann. Någon inventering av sådan bebyggelse hade inte ägt rum, varför jag fick rycka ut i all hast och fotografera längs och omkring Söndrumsvägen, där det fanns en hel del ”kåkar”. Många av dem låg intill järnvägsspåret, som på den tiden delvis gick igenom stora delar av Halmstad och förorsakade många trafikstockningar, innan omläggningen 1985. Dessförinnan hände det, att man väcktes av natttåget, som kom framåt klockan 2. Märkligt nog kan jag känna en viss saknad efter järnvägsomläggningen.
Villa Bisping
En av de mer kända byggnaderna längs Söndrumsvägen, som fick sitt namn 1905 var träslottet Villa Bisping. Det var uppfört av byggmästare Gustav Vinberg 1908. Där bodde arbetarfamiljer i husets 13 lägenheter. Det avmålades redan året efter dess tillkomst av gåramålaren Arvid Lindoff (1867-1947). Dessa gåramålare reste vanligtvis omkring på landsbygden, där de fann sina motiv och sedan avyttrade verken till gårdsägarna och på så vis fick de sin försörjning tryggad. Vid den här tiden låg Villa Bisping i stadens ytterområde och gränsade till landsbygden.
Huset har Arvid Lindoff avkonterfejat i tidens nationalromantiska anda med svenska flaggan vajande för vinden. Strax innan huset skulle rivas hälsade jag på. Fortfarande bodde där två personer, som bjöd på glögg. Det var julafton! Någon bevarandediskussion hade inte hörts.
Det var en trevåningsbyggnad i trä och hos många fanns en oro för att huset skulle kunna ta eld även om det hade en bottenvåning i tegel. Den rymde flera butiker. På ett foto kan man se Irmas konditori och en cykelverkstad. Där fanns en speceriaffär och även till exempel Måleribolaget hade sina lokaler i Villa Bisping. På andra sidan gatan bredde ett koloniområde ut sig. Idag har kolonilotterna flyttat till andra sidan av Tylösandsvägen. Men läget måste ha varit bra.
Grupp 5
År 1966 flyttade en konstnärssam- manslutning med namnet Grupp 5 in i en av affärslokalerna i bottenvå- ningen på Villa Bisping. Den bestod som framgår av namnet av fem idag namnkunniga konstnärer: Thomas Frisk, Lars Hallberg, Jan Åberg, Stellan och Tommy Wiberg. Deras utställningar recenserades av journa- listen Roland Andréasson i Hallands- posten. Här stannade de i två år tills hyreskostnaderna satte stopp för den fortsatta verksamheten. Men Grupp 5 levde vidare och gjorde avtryck i stadens konstliv. Stort debacle väckte Tommy Wiberg, när han visade ”vå- gade” bilder i Rådhuset i Halmstad. Bilderna censurerades, varefter grup- pens utställning togs ner i protest av konstnärerna. Detta kommenterade Roland Andréasson i HP: ”Samhällets styrande får inte sätta bettskena på skapande konstnärer”. År 2004 ställde Grupp 5 ut på Hallands museum.
Någon interiörbild från Villa Bisping har inte gått att få. Detta förvånar knappast, eftersom detta slag av byggnader som Villa Bisping tidigare inte ansetts vara så intressanta att de dokumenterats. Slott och herresätsinteriörer däremot finns det gott om målningar och fotografier ifrån.
”Elektricitet fick området 1916. Dessförinnan hade man fotogen och karbidlampor.”
Söndrumsvägen
När Villa Bisping stod klar 1909 hade Halmstad börjat breda ut sig åt väster längs Söndrumsvägen. Området saknade emellertid ännu en plan, vilket resulterade i att här växte det fram en vildvuxen bebyggelse. Vattenledningar och avlopp saknades länge. Man fick gräva brunnar på gården. Gårdarna var försedda med torrdass, som tömdes av Patrikshills latrintömmare. Ett yrke som inte finns längre. Den som ingående skildrat detta arbetarområde är halmstadsforskaren, fritidschefen Sven Aremar i sin första Halmstadbok 1991. Bebyggelsen längs Söndrumsvägen växte fram under 1800-talets sista decennium. Tomterna gränsade till den nybyggda Västkustbanan, där tågen var ånglok som då och då störde friden i förorten. 1986 blev det lugnare sedan järnvägssträckan lagts om. Husen på vägen saknade nummer. Istället gav man dem namn som Villa Bisping, Vesterdal, Bergsfred och Pilslund och liknande beteckningar. Detta underlättade för brevbäraren. Inga höghus förekom. Materialet bestod av tegel eller trä.
Söndrumsvägen fick sitt namn av stadsfullmäktige 1905, då ett stort antal gator döptes i den då starkt växande staden. Elektricitet fick området 1916. Dessförinnan hade man fotogen och karbidlampor. 1908 stod Västra skolan färdig, ritad av stadsar- kitekten Sven Gratz. Skolbyggnaden som numera kallas Brunnsåkerssko- lan kom att förkorta barnens skolväg. Idag är emellertid mycket av denna småstadsidyll borta. Något intresse för dess bevarande fanns inte bland de styrande på 1960-talet. Det var då som Arkitektmuseet i Stockholm bad museet att dokumentera området. Man anande förändringens vindar.
Svea Larsson
Fortsätter man på Söndrumsvägen 400 meter från Villa Bisping, kommer man till en tvärgata med namnet Smedängsgatan. På nummer 4A ligger en del i ett modernt funkishus, som en blivande donator med namnet Svea Larsson köpte och flyttade in i 1965. Hon kom från Getinge, men blev stadsbo under senare delen av sitt liv. Anneli Palmsköld som tidigare arbetat på museet i Halmstad har skildrat hennes liv och den donation hon förärade museet i Halmstad, något som avslöjades vid hennes bortgång 1989. För museet kom donationen att spela en mycket stor roll. Svea Larson som förde ett tillbakadraget liv hade ett stort konstintresse. Märkligt att hon skaffade sig en bostad i detta arbetarområde. Var det så, att hon såg skönheten i de små husen, som vuxit fram spontant. Hon hade uppenbarligen ett konstnärligt öga.
Text: Lennart Lundborg
Foto: Bildstationen, Halmstad
Artikeln är publicerad i Kulturimperiet nr 1–2 2023.
