Ibland kan delvis slumpmässiga vägar och händelser leda fram till nya och oväntade kulturprojekt som direkt välkomnas och får möjlighet att utvecklas från noll till hundra under en relativt begränsad tidsperiod. I Varbergs gamla fina teatersalong huserar sedan ett par år Opera Warberg som har ”annekterat” byggnaden för att successivt bygga upp ett nytt och intressant lite mindre ”operahus”, under ledning av den fortfarande ganska unge men flitigt engagerade dirigenten Andreas Eriksson Hjort. Kulturimperiet träffade honom på plats i Varberg för att få en inblick i hur verksamheten är upplagd och vad som är tänkt att utvecklas och satsas på de under de kommande åren.
STÄMNINGSSKAPANDE MUSIK VID LÄSNING AV DENNA TEXT:
Andreas Eriksson Hjort, som kommer från Stockholm, var i slutfasen av sin utbildning vid Kungliga Musikhögskolan när hans fru fick en anställning som kyrkomusiker och kördirigent i Varbergs församling. Andreas flyttade naturligtvis med och hamnade på så vis plötsligt på västkusten. Paret bodde sedan i Varberg under två år och under den perioden kom Andreas i kontakt med Varbergs Teater och insåg möjligheterna med lokalen, vilket fick honom att starta upp verksamheten för Opera Warberg. När första spelåret 2018 kom igång hade paret redan flyttat vidare till Köpenhamn. Med dagens kommunikationsmöjligheter innebär avståndet till Varberg dock inget större problem för att bedriva och utveckla verksamheten.
Staden blev Varberg
Att Opera Warberg och Sommar-Opera i Varberg kom till just här känns väldigt naturligt för Andreas, som också menar att uppstarten inte skulle kunna ha skett var som helst, och att just Varberg bjöd på väldigt goda betingelser för att satsningen skulle kunna komma igång.
– Det fanns verkligen förutsättningar i den här staden för att husera något sådant här, slår Andreas fast. Här finns en hunger efter kultur, efter upplevelser, fortsätter han. Och det gäller även för övriga Halland. Det finns en uttalad vilja att få ta del av ett brett kulturutbud här.
Stöd, öppenhet och kulturtänk
– Det behövs självklart människor som backar upp det hela, människor som tror på idéer, människor som tror på att man kan skapa kultur från egentligen ingenting när det gäller en ny kulturidé. Jag fick ett gehör från både regionen, Varbergs kommun och inte minst Sparbanksstiftelsen i Varberg som stöder just kultursatsningar, berättar Andreas vidare. Inför 2018 banade vi tillsammans verkligen ny väg för det här. Något motsvarande har egentligen inte funnits här tidigare i den omfattningen och i den stilen som vi ville göra det här, säger Andreas. Det har funnits många andra operaprojekt som har kommit hit, men kanske då mer i form av besökande operakompanier. Ett projekt som vill basera sig i den här lokalen, och skräddarsy föreställningar har inte riktigt funnits här tidigare.
Valthorn och Södra Latin
Andreas började i väldigt unga år som valthornist och gick parallellt i musikklasser på Södra Latin där det så klart även blev en hel del sång. Han fick även uppleva mycket musik i sitt hem och har en pappa som är jazztrummis. Framför allt på gymnasiet blev det mycket klassisk musik för Andreas, och detta var något som verkligen slog an extra starkt.
– Samtidigt fick jag också möjligheten att pröva att dirigera, och därifrån växte en inriktning fram. När jag fick dirigera insåg jag att detta var något som ytterligare slog an en sträng som ännu mer gick in i mig. De möjligheter som man har som dirigent, arbetssättet och arbetsmetoderna gjorde att jag kände att det passade mig, förklarar Andreas engagerat. Det kändes mer attraktivt än att spela valthorn.
Efter detta blev Andreas antagen som dirigent vid Kungliga Musikhögskolan där han tog sin master 2015.
Krav och arbetsmarknad
– När det gäller opera idag krävs det att man som ung dirigent har en bred kompetens, man ska klara av att göra vad som helst, och som ung har man ju inte råd att välja och vraka när det gäller gig. Man ska kunna dirigera opera, symfonisk musik, ny musik och gammal musik. Det gäller att kunna mycket om stilarna och det är så arbetsmarknaden ser ut idag, förklarar Andreas. Man tvingas till erfarenheter och tvingas till insikter och lärdomar. Under utbildningen, som ju är en fantastiskt tid i sig, pressas man inte till saker på samma sätt, utan där handlar det kanske mer om att man ska inspireras för att ta åt sig olika detaljer. När det kommer ner till musicerandet oavsett genre, handlar det för mig om ett berättande, förklarar Andreas vidare. Det handlar inte om programmusik, det handlar inte om en synopsis, det handlar om ett annat berättande.
Att göra opera där man bokstavligt talat berättar en historia, det är något som är extra speciellt.
– Det är genom operan som jag har haft mina största musikaliska upplevelser som lyssnare, så det kändes självklart för mig att arbeta ännu mera inom detta musikområde, förklarar Andreas vidare.
Tiden rinner iväg och vi avslutar vårt trivsamma samtal med den unge dirigenten och operaprofilen i vardande, med några sista frågor kring Opera Warbergs hallandsbaserade musikdramatiska verksamhet samt om operayrkets villkor och förutsättningar individuellt och i grupp.
Andreas Eriksson Hjort om Opera Warberg:
Vilket är syftet och idén med Opera Warberg?
– Vårt syfte är att skapa intim opera på högsta nivå i en fantastisk miljö. Jag arbetar med att försöka infria en väldigt orädd attityd till det vi håller på med. Det betyder inte respektlöshet utan kanske tvärt om. En oräddhet med eftertanke, analys och reflektion. Jag tror starkt på idén att genom att vi är just här på den här platsen, i en byggnad som är känd i hela regionen. En fin gammal lokal som vi kombinerar med att göra ett nytt projekt, så får vi möjlighet att locka till oss publik som aldrig skulle besökt ett sådant här event annars. Under 2018 hade vi tre fullsatta föreställningar med en stor mängd publik som som aldrig hade besökt en operaföreställning tidigare, förstagångsbesökare som var i sextioårsåldern. Att hålla en hög nivå har stor prioritet för oss. Vi vill arbeta med de främsta unga operasångarna och de främsta musikerna.
Hur ser din roll ut i Opera Warberg?
– Jag är konstnärlig ledare och dirigent i Opera Warberg. Jag är ju också en av grundarna och arbetar med lite av varje i den organisationen. Jag koordinerar och rekryterar folk, det är ju där det stora arbetet sker. Att dirigera opera är ju en stor grej i sig självt, och man behöver egentligen inte ha fler arbetsuppgifter än det.
Vad betyder gemenskap inom operabranschen?
– Det finns väldigt många olika aspekter på det. Som dirigent för en opera arbetar man lite annorlunda än i andra situationer. Musik görs idag på express. När det gäller opera repeterar man hur länge som helst om man jämför med konserter. I bland kan det handla om en månad eller mer. Då är det väldigt viktigt att skapa en gemenskap som är kreativ och inspirerande. Eftersom man verkligen arbetar länge tillsammans är det viktigt att alla känner sig sedda, men framför handlar det om att det skapas förutsättningar för alla att släppa lös sin förmåga att musicera och göra sitt bästa.
Hur kommer individualism och egensinnighet till uttryck inom operan?
– En karikatyrmässig syn på operan kan ju just vara det representerar individualismen, att det ges tillfälle att stå i rampljuset och glänsa en smula, men det är också viktigt att låta artisterna, om man nu får säga så, verkligen få möjlighet att att känna sig trygga i den här rollen. Som musikalisk ledare vill jag vill bidra till att operasångarna får utrymme och möjlighet att ”andas” och utveckla sin karaktär. Då kommer vi ju in igen på det här med gemenskap och även arbetsmiljö och arbetsgemenskap.
Hur väljs medarbetargruppen ut?
– Det är lite av vardera. För det här projektet arbetar vi med auditions. Vi vill lyssna på folk och vi vill känna in. Nu har vi också etablerat ett konstnärligt team för Opera Warberg, bestående av regissör, dirigent och repetitör. Här handlar det om en gemenskap där vi gör val tillsammans och är med och påverkar utvecklingen av det här projektet. Därför har vi en del auditions. Den här branschen består ju annars av så mycket networking och det är så uppfyllande att träffa nya kontakter. Det gäller naturligtvis att hitta rätt mix av medarbetare.
Hur är det att arbeta med ett litet ”vi” gentemot ett stort ”vi”?
– Att arbeta på ett stort operahus är ju fantastiskt, det är maffigt och det finns andra resurser på ett sätt som inte går att jämföra. Att ha en stor orkester och helt andra tekniska möjligheter är ju speciellt. Man kan göra enastående saker där både det tekniska, visuella, dramatiska och musikala kommer samman. Här hos hos oss med vårt format blir allt mycket intimare, och det kan vara en oerhört speciell både musikalisk och fysisk upplevelse. Jag kommer särskilt ihåg när vår huvudrollsinnehavare Sanna Gibs sjöng Constanzes stora aria som är väldigt krävande och mycket lång, där både publiken och orkestern kunde känna desperationen som ingår i rollen och såg den fysiska svettningen på plats. Jag tror faktiskt att det här är den perfekta sizen, för går vi ner ännu till ännu mindre format, då jobbar vi med experimentella venues. Vårt format här på Varbergs Teater känns helt rätt, man ser tårar, man ser svetten hos musikerna, mig och operasångarna. Man kommer nära och in i musiken och dramatiken på ett speciellt vis. Konstmusik och dramatik ska kunna kännas i hela kroppen. Formatet här påverkar även arbetsättet som blir mer familjärt eftersom vi är lite mer utsatta för olika praktiska saker än man är på ett stort operahus med dess breda organisation.
Text och foto: Maths Jalhed
Artikeln är publicerad i Kulturimperiet nr 2 2019.
